Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten familjehistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens hans hustru, hvilken, så ofta han hemkom från sina
resor, var den första som mötte honom på trappan. I det
fallet var hon alltid »precis», ehuru hon dertill aldrig varit
beordrad. Med ökad oro hoppar häradshöfdingen ur vagnen
och ilar uppför trappan. I salen synes ingen, men inifrån
sängkammaren höras jämmer och gråt. Han störtar dit in
och finner sina barn och tjenare snyftande kring sängen,
och på denna ligger hans hustru i de förfärligaste
konvulsioner . . .
Hoppet att efter fem års skilsmessa få återse sitt
barndomshem och en älskad mor och att, numera sjelf mor, få
visa sin egen sina barn, visa att äfven hon kunde vårda
och uppfostra — detta hopp födt och nästan i samma
ögonblick så grymt gäckadt, det var för mycket, slaget för hårdt.
Den qvinna, som så behandlas, måste hata; men den som
icke kan hata — och det är den ädlaste — hon förlorar
förståndet eller dör.
Konvulsionerna veko, men blott för att lemna rum åt
en brinnande feber, som icke slocknade förr än den glimmat
ur askan af sitt offer. Häradshöfdingens resa till Stockholm
inställdes. Det var blott hans hustru som reste, men till
förgängelsens och dödens hufvudstad.
Zelmas »gud» var såsom tillintetgjord, var afklädd
gudaglansen. Den hade Zelma tagit med sig i sin graf. Den
olycklige enklingen irrade som en vanvetting till och från
denna graf, förtviflad när han kom dit, förtviflad när han
vände åter.
Säg då ej, att det är tyst i de dödas hem! De döda
tala nog, och hvad de tala tränger till merg och ben.
Hvarje godhet som du med hårdhet bemött, hvarje
smekning du med köld besvarat, derom talar det finaste strå ur
den gröna torfvan, det minsta korn i den svarta mull. Lef
derför så med de lefvande, att du utan ångest kan tala med
de döda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
