Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdigaste bolag i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var med på Malms begrafning, hvilken hölls af den
efterlefvande kompanjonen och firades med synnerlig
högtidlighet. Kyrkoherden i församlingen höll till och med
ett vackert tal vid grafven och, såsom fallet vid dylika
tillfällen ofta är, tilldelade den aflidne en hel hop goda
egenskaper, hvaribland ett »flärdfritt väsen» och en
»lef-vande gudsfruktan», något som flere än en af de närvarande
drogo pä munnen åt. Deremot syntes, märkvärdigt nog,
Lindgren djupt sörja sin f. d. bolagsman, och stora tårar
trillade under hela talet utför hans kinder. Processionen
återvände till begrafningsgården, der Lindgren föranstaltat
om en större supé efter den tidens sed och der man åt och
drack ända till långt inpå natten.
Det sades, och detta med skäliga anspråk på
trovärdighet, att denna supé var den första som Lindgren
någonsin gifvit. Också erhöll han vid tillfället många loford för
det vackra sätt, hvarpå han hedrade sin kompanjons minne,
ehuru han icke bort hafva just många anledningar att göra det.
»Ack, ingen vet bättre hvar skon klämmer än den som
har den på,» hörde jag Lindgren under djup rörelse svara;
»och jag vet inte hvad jag ville ge, om jag ännu hade min
alltid glade och vänfaste Malm i lifvet.»
På Malms graf reste den sörjande kompanjonen ett
vackert jernkors, på hvilket i gyllne bokstäfver prunkade:
»Här hvilar Oscar Malm, älskad i lifvet, saknad i döden.»
Någon tid derelter trodde man sig ha upptäckt den
egentliga orsaken till Lindgrens, om ej just stora sorg,
åtminstone ovanliga frikostighet, ty han befanns nemligen
vara laglig innehafvare af en lifassurans, som Malm några
månader före sin död tagit i ett engelskt bolag och hvilken
belöpte sig ända till tjugu tusen svenskt banko. Lindgren
utfick ordentligen assuransbeloppet och ansågs följaktligen
ha gjort vida större affär på sin kompanjons död, än han
någonsin kunnat göra i dennes lifstid, äfven om han fritt
fått disponera öfver det vackra håret. Men som Lindgren
ordentligen honorerade den aflidnes alla skulder, hvilka likväl
icke öfverstego ett tusen riksdaler riksgälds och för det
mesta grundade sig på källarräkningar, så talade man icke
längre om den saken.
Ett år hade emellertid efter Malms död tilländalupit,
under hvilken tid Lindgren ökat sin rörelse och på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
