Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdigaste bolag i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort efter solens nedgång eller i skymningen den
derpå följande dagen inträdde uti Lindgrens kryddbod samme
herre med det ljusa håret och dito mustascherna och
frågade bodbetjenten, som stod bakom disken, efter herr
Lindgren. Bodbetjenten, hvilken i tre år och följaktligen äfven
under Malms tid stått uti samma bod, gaf till svar, att hans
principal föregående natt oförmodadt och utan att derom
underrätta någon afrest från Stockholm.
»Jag nästan anade det, han har rymt, den skurken!»
mumlade mellan tänderna mannen med de ljusa mustascherna
och aflägsnade sig.
Bodbetjenten stirrade förvånad efter den bortgående,
hvars röst han tyckte sig känna igen, ehuru han icke
erinrade sig någonsin förut ha sett hans ansigte.
»Högst märkvärdigt!» yttrade han för sig sjelf; »rösten
var så lik min förre principals, salig Malms, så att om . . .
Uh! herre min lefvande . . . uh!» tilläde han, fattande tag
uti disken, ty benen började svigta under honom.
Saken var den, att han hade knappast uttalat Malms
namn, förrän denne lifslefvande steg in i boden med sina
vanliga lifliga, bruna ögon och sitt svarta knollriga hår.
»Hvad bölar du efter, kära Ek?» frågade Malm, helt
ogeneradt trädande inom disken; »jag tror du inte känner
igen mig, din toker!»
»Uh!» stönade bodbetjenten, hållande händerna för
ögonen och skälfvande i alla leder.
»Lindgren är fan i våld,» förklarade Malm, »men jag
är här, och bolaget fortsätter sin rörelse.»
Bodbetjenten tog ett skutt öfver disken och sprang in
i hökarboden på andra sidan gatan, men nedsjönk, blek och
nästan mållös, på en stol derinne.
»Hur är det fatt?» frågade hökaren, som sjelf stod vid
disken.
»Boden . . . boden!» stammade Ek, slående med handen
utåt gatan.
Hökaren, som fruktade att elden kommit lös uti
Lindgrens kryddbod, hastade genast dit, men väl inkommen,
stannade han liksom fastnaglad vid tröskeln, ty han såg
tydligen sin gamle vän och källarbroder Malm sysselsatt med
att väga upp ett fjerndels skålpund kaffe åt en piga som
nyss kommit in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
