Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlekens diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är lättare att påpeka en dygd, än att utöfva
den. Österberg gjorde visserligen den der omvägen några
dagar. Men en dag, kanske af gammal vana, gick han den
kortaste, och mot vanan kom han då att titta upp åt
gref-vinnans våning. Men att titta upp utan att helsa, hade
varit oartigt. Han helsade följaktligen, och helsningen
besvarades af ett ungt vackert ansigte bakom rutan och det
med ett leende, som var för ljuft, och en rodnad ännu
ljufvare. Från den stunden hade det väl varit högeligen
obelefvadt att gå förbi utan att göra sin komplimang. Man
kan vara filosofie magister, utan att derför behöfva bära sig
åt som en förläst. Filosofien, vettets ljus, sätter, som man
vet, icke sällan eld på sjelfva tapeterna och gör den boning
otreflig, som den endast borde upplysa och försköna.
Men sedan man några månader endast blickat och helsat,
kände man ett oemotståndligt behof af att tala med
hvarandra. Blicken, liksom musiken, behöfver ofta en text för
att lättare kunna fattas. Men huru träffas? Lyckligtvis
erinrade sig Österberg den der vinken om statssekter af
Kullbergs hus, och som dennes salonger den tiden stodo öppna
för allt hvad hufvudstaden hade mest vittert och bildadt,
blef det ingen svårighet för vår magister att der bli
presenterad och mottagen. Der råkade han, efter uträkning,
fröken W**, och så fortsattes texten till musiken.
Sålunda hade ytterligare några månader förflutit, då
församlingens kyrkoherde en vacker dag hugnades med ett
besök af grefvinnan W**.
»Det står mycket värre till nu, herr doktor,» började
grefvinnan.
»Jag kunde just tro det,» instämde kyrkoherden; »ju
mer regn man rifver ned, desto mera frodas kärlekens
blomster, alldeles som dess små syskon på marken.»
»Min dotter har mystifierat mig och jag i min
ordning er, bästa herr doktor. Hon brås alldeles för mycket
på diplomaterna i min familj . . . Hvad som då blott var en
skugga, har nu blifvit en verklighet. . . Emellertid lider
Alma allvarsamt och trånar bort. . . Jag är den olyckligaste
moder på jorden!»
»Ni behöfver blott säga ett enda ord, och ni blir den
lyckligaste.»
»Ni tror då, att jag bör ge efter, men det är omöjligt. . .
Om den välsignade menniskan ändå hade ett annat namn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
