Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlekens diplomati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men namnet Österberg är ganska vackert, tycker jag.
Det är sammansatt af öster, som betecknar solens uppgång,
och berg, hvarpå solens första strålar falla . . . Dock medger
jag att Solfjäll, ehuru liktydigt, hade varit bättre.»
»An den der skräddaren, då, den der mannen med
saxen?» suckade grefvinnan.
»Men, min nådiga grefvinna, om jag inte bedrar mig,
så har ni ju en sax i ert eget grefliga vapen.»
»Det är en räfsax det, herr doktor,» upplyste
grefvinnan, »ty vår familjs stamfader var en väldig jägare.»
»Nå, en sax som fångar menniskor, måtte väl inte vara
sämre än den som fångar räfvar,» trodde kyrkoherden.
»Om inte den der karlen varit, så hade Alma nu varit
gift med sin kusin sqvadronschefen vid dragonerna,» klagade
grefvinnan.
»Men man kan ju göra vår magister till
sqvadrons-predikant, så blir han genast något ditåt, eller till
regementspastor, så får han sqvadronschefs rang,» föreslog kyrkoherden;
»och blir han kungl. hofpredikant, så får han majors.»
»Hofpredikanterna bära ju sidenkappa?» frågade
grefvinnan, liksom nappande efter halmstrået.
»Javisst. . . Öch blir han biskop, så är han till och
med högre än sjelfva öfversten och får bestämdt mycket
större inkomster, utom det att hans döttrar bli fröknars
vederlikar.»
Följden af dessa vigtiga upplysningar blef, att
grefvinnan for lugnad hem, och på hennes lugn följde fröken
Almas samt magistern och snart utnämnde hofpredikanten
Österbergs. Denne uppmanades likväl att stafva sitt namn
med ett h i slutet, och som detta snarare var en tillökning
än en uppoffring, så beqvämde han sig slutligen dertill.
Hvad föröfrigt angår kärlekens diplomati, så finnes den
nog, utan att man behöfver brås på verkliga diplomater.
Österbergh hade emellertid denna att tacka för det han blef
en lycklig och afundsvärd äkta man, äfvensom för ett af
de större regala pastoraten.
Mången blir evigt okunnig om den böjelse han väckt
i en qvinnas hjerta, lemnar derför sitt verk ofulländadt och
går följaktligen sin lycka förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
