Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiggargumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stafven, ty många bäckar små gör’ en stor å . . . också är
det i dag jemt tretti år sedan jag blef öfverkörd på gatan
och lytt för hela mitt lif.»
Man kan döma om min öfverraskning, när jag i säcken,
som gumman öppnade, verkligen såg en hop bundtar af det
gamla då gällande riksgäldsmyntet. Jag betraktade än säcken
och än dess egarinna, utan att på en god stund kunna få
fram ett enda ord, så förbluffad hade jag blifvit. Förr skulle
jag trott, att man kunnat pressa guld ur ett stycke bark,
än finna en enda riksdaler hos Lisa Petterson, eller
»Fattig-fattig-Lisa», under hvilket senare namn hon mest var känd.
»Ni har fem tusen riksdaler, en hel förmögenhet,»
yttrade jag slutligen, »och ändå går ni och tigger, ändå har
ni nyss tagit ut en vedpollett, som en annan kunnat bättre
behöfva.»
»Ack nej, herr pastor, jag är så fattig, så fattig, så
fattig,» började hon ånyo den gamla visan; »dessa pengar
rår jag inte mera om, för jag har enkom gått hit i dag för
att be pastorn att, å mina vägnar, men utan att jag sjelf
blir känd, skänka hela denna summa åt två personer, som
jag vill göra lyckliga och som förtjena att bli det. . . Jag
tänkte först fördela pengarna mellan flere, men då hade det
blifvit så litet på enhvar, att ingen just fått någon nytta
deraf. . . Det är bättre att resa en enda ordentlig byggnad
än tusen sinom tusen korthus, som inte duga till annat än
att roa ögat för en liten stund.»
»Och hvilka äro nu dessa begge lyckliga?» frågade jag,
efter att förgäfves ha sökt öfvertala den besynnerliga
gumman att göra kapitalet fruktbärande för sin egen räkning.
»Den ena är jungfru Lotta Ask, som sitter i
mångel-ståndet vid Fredsgatan,» svarade gumman; »hon har suttit
der i tio år och alltid försörjt sig ärligt och anständigt, och,
fast sjelf fattig, har hon jemt varit god mot andra
fattiga . . . Aldrig har jag gått förbi hennes stånd, utan att hon
gett mig en pepparkaka eller smörbakelse, fast jag aldrig
bedt henne om det ringaste. Vintertiden sliter hon rysligt
ondt i det ståndet, händer och fötter har hon förkylt, men
hjertat har hon ännu lika varmt och godt. Det är en
riktigt bra menniska, herr pastor!»
»Nå, och den andra?»
»Är en fattig lappskräddare, som bor i huset n:o 20
vid Stora Badstugatan och heter Erik Holm, en riktig arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
