- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
194

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Gubben med röda ögonen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det var ett satans misstag, herre, ty nu ha vi fått
bugt på den rätte, och honom ska fan ta, det kan ni lita
på. Herrn får emellertid återtaga sitt arbete på mitt kontor,
och se här litet plåster att lägga på såret.»

Dervid lade patronen tvänne tior på pulpeten.
Adlergren stirrade på tiorna, lemnade på hvardera en tår och
skred tigande mot dörren.

»Den som vill vara stursk bör åtminstone ha hela stöflar,»
mumlade patronen halfhögt och stoppade de fuktade
sed-larne tillbaka i sin plånbok, utan att generas af fukten.

Adlergren gick, medtagande, i stället för plåstret, ett
nytt sår, kanske djupare än något af hans förra. Det gifves
ögonblick i vårt lif, då ett hårdt ord icke skulle kunna
uppvägas af all verldens gods och guld.

Dessa händelser jag nu omtalat voro hufvudlänkarne i
den kedja af missöden och olyckor, hvarpå denne hårdt
pröfvade man släpade. De öfriga smärre voro af samma
hårda metall. Följande dagen besökte jag ånyo fattighuset
och fick vid mitt inträde höra, att Adlergren några minuter
förut insomnat i den sista sömnen. Jag närmade mig den
dödes säng.

»Se, herr pastor!» ropade till mig gumman, som skött
den aflidne; »hvem skulle nu kunna känna igen gubben
med de röda ögonen! Se, så vacker han ser ut, se, hur
han småler, han som aldrig drog på mun, utan såg ut som
han bar hela verlden på sina axlar!»

Gumman sade sannt. Det låg ett uttryck af obeskriflig
förnöjelse och lycksalighet öfver de utmerglade anletsdragen.
Troligtvis hade han aldrig sett så ut under hela sin lefnad,
om ej i den första gryningen af sitt lif, då han, hvilande
vid moderligt bröst, slog upp sin blick och mötte en
moders ömma och glädjestrålande öga.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free