- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
214

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isak Domnerus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med haft äran att några gånger vara bjuden i hennes hus
»min stackars Netta skulle nog behöfva bada hon också,»
tilläde grefvinnan med en öm blick på den lilla favoriten,
som låg i hennes knä, plågad af värmen, flämtande och
med den lilla röda tungan ett godt stycke utom munnen.

»Det kan mycket lätt gå för sig, ers nåd, när vi kommit
nära bryggan,» yttrade Domnerus.

»Men är notarien säker på att lilla Netta kan simma?»
frågade grefvinnan.

»Den egenskapen är af naturen nedlagd hos hvarje
djur,» försäkrade Domnerus.

»Och ni kan svara för det?»

»Ja, ers nåd, lika säkert som för mig sjelf,» svarade
den oförsigtige Domnerus.

Just som båten skulle lägga till vid bryggan, tog
Domnerus på grefvinnans tillsägelse lilla Netta och lade henne
varsamt i sjön.

Plopp, plopp, plopp! ljöd det från vattnet, under det
att lilla Netta sjönk, lemnande efter sig de vackraste ringar
på vattenytan.

»O, min Gud, hvar tog lilla Netta vägen!» ropade
grefvinnan förskräckt.

»Hon måtte dyka,» svarade Domnerus, som misstänkte
att det bar på tok för lilla Netta.

»Dyka?» upprepade grefvinnan, »hvarför dyker hon då?»

»Förmodligen för att söka friskare vatten,» svarade
Domnerus, rifvande sig ängsligt bakom ena örat.

Ringarne fortforo att utbreda sig öfver Clara sjö, men
lilla Netta fortfor också att söka friskare vatten och söker
det kanske än, ty lilla Netta kom aldrig upp igen.

»Menniska, rädda henne! Rädda lilla Netta!» skrek
grefvinnan, fattande tag i Domnerus.

»Om jag bara kunde simma!» suckade denne.

»Jaså, ni kan inte simma. . . men Netta kunde simma,
ni försäkrade ju, att hon kunde simma!»

»Ja, det tror jag också att hon kan,» tröstade
Domnerus, »fast hon kanske har något svårt för att hålla sig
öfver vattnet.»

Grefvinnan rasade som en furie, och det blef ett
förskräckligt uppträde i båten.

Från den stunden var det också förbi med. Isak
Dom-neri lycka och framgångar i den förnäma verlden. Elaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free