Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albergs boklåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ena ögat i katalogen såg jag likväl med det
andra, huru Alberg öfver disken höll den unga flickans
hand i sin, under det att hans ansigte öfvergöts af den
vackraste purpur och hans ögon tindrade som stjernor.
Hvem hade kunnat tro detta marmoransigte om sådant?
Jag blef både förvånad och förskräckt, utan att likväl kunna
göra mig reda för det senare. Den unga damen gick.
»Hvem var det der unga vackra fruntimret?» frågade
jag Alberg, sedan hon aflägsnat sig.
»Aurora T**, dotter till kamrer T**,» svarade Alberg,
efter en djup suck och med blicken liksom fastnaglad vid
dörren.
Några dagar derefter besökte jag ånyo hans boklåda,
men just som jag skulle gå dit in, mötte jag i dörren
samma unga flicka, hvilken utkom storskrattande, så att
tårarne stodo henne i ögonen. Jag gick in och fann Alberg
som vanligt stående innanför sin disk, men i en stor
tillknäppt öfverrock, oaktadt det var midt i den varmaste
sommaren. På en stol innanför disken upptäckte jag en
spetsig filthatt med breda brätten och en stor svart plym,
och vid en rörelse som Alberg gjorde för att taga fram en
bok, hvilken hade sin plats på hyllan i baksidan af disken,
såg jag kolfven af en pistol sticka fram ur ■öfverrocken.
Det var icke svårt att inse sammanhanget med denna
kostymering. Alberg hade velat visa sig för den unga
romanläserskan i en röfvaranförares fulla skrud för att göra
sig så intagande som möjligt. Men effekten måtte icke ha
motsvarat hans förväntan, ty röfvaren i öfverrocken såg ut
som vore han redan dömd till döden: han hvarken frågade
eller svarade, och som jag icke ville öka hans förvirring,
så aflägsnade jag mig utan att säga ett ord.
Under återstoden af sommaren var jag visserligen ofta
inne i samma boklåda, men upptäckte dervid ingenting
annat ovanligt hos bokhandlaren än en stor tankspriddhet,
förenad med mycken otålighet både i ord och gester. En
afton i oktober kom jag från Riddarhustorget och tog
vägen uppåt Storkyrkobrinken förbi Albergs boklåda. Denna
var stängd, men utanför den stod en person, i hvilken jag
genast igenkände bodens egare.
»God afton, Alberg, du har stängt redan, ser jag,»
yttrade jag till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
