Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väl betalta sviskon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
den fattiga flickans enda läckerhet och glädje. Men en
morgon kom mamsell Minchen in i kryddboden med ögon
röda af tårar.
»Jag får beklaga sorgen, stackars mamsell Minchen!»
ropade Calle W** emot henne; »jag fick just nu höra, att
gubben dött på morgonqvisten.»
»Pappa dog klockan sju,» snyftade dottern, »och nu
har jag ingen annan än herr Carl att vända mig till, herr
Carl som alltid varit så god och beskedlig mot mig.»
»Ingen annan än mig!» upprepade bodbetjenten; »det
var näst det värsta, det, mamsell Minchen. Men kan jag
vara till någon tjenst, så vill jag visst göra hvad jag förmår,
och skälm den som gör bättre än han kan! Ska det vara
några sviskon?» tilläde han och lade efter gammal vana
några på disken.
»Jag tror inte det är så svårt för oss som vi trodde,»
yttrade Minchen, i det hon ställde på disken ett litet skrin
af jernbleck med lås och nyckel uti; »detta skrin, som
alltid stått under pappas säng,» fortfor dottern, »bad pappa
mig taga fram kort innan han dog, och han sade, att det
var mer deruti, än som behöfdes för hans begrafning. Jag
tittade nyss i skrinet och såg flere sedelbundtar och en liten
lapp, hvarpå står skrifvet: tjugufem tusen.»
»Tjugufem tusen!» utbrast bodbetjenten.
»Se efter sjelf, räkna sjelf, goda herr Carl!» bad
mamsell Minchen.
Herr Carl öppnade skrinet, fann lappen med tjugufem
tusen på och uppräknade sedan tjugufem bundtar, hvardera
innehållande ett tusen riksdaler gångbart mynt.
»Och denna summa lemnar er far efter sig, fast han
lefde snart sagdt som en tiggare!» yttrade bodbetjenten,
alldeles förbluffad.
»Ja. . . men ibland var det som jag anade, au det låg
någon skatt i det der skrinet, som pappa så noga vakade
öfver och säkerligen aldrig oftare tog fram, än när jag var
borta. . . Tag nu allt det der, goda herr Carl!»
»Men hvad i herrans namn ska jag nu göra med denna
stora summa!» ropade bodbetjenten, vidrörande skrinet med
darrande händer.
»Tag den,» fortfor Minchen; »tag den och . . . och tag
mig med, ty nu har jag ingen annan i verlden att hålla
mig till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
