Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett barnsöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hvad befattning eller yrke har vår artige värd?»
frågade jag.
»Ser han inte ut som en fullkomlig gentleman?» yttrade
doktorn undvikande; »men,» tilläde han, i det han ordnade
sin prestkappa och tog handboken ur klockarens hand, »jag
ser dörren öppnas och värdinnan utträda, bärande sjelf sitt
barn till dopet.»
En ung qvinna visade sig nu i salen, åtföljd af några
andra fruntimmer. Hon gick med högburen panna och
stolta steg.
»En ståtlig, stolt figur,» hviskade jag till min förman.
»Ja visst,» medgaf Liljenvaldh, »det finnes ingenting
stoltare på jorden än en qvinna, som bär på sina armar sitt
förstfödda barn.»
Ceremonien förrättades, och barnet erhöll i dopet namnet
Johannes. Efter aktens slut aflägsnade sig den unga frun
och syntes icke mera på hela qvällen.
»Men säg mig då, hvad är vår värd egentligen?» frågade
jag klockaren, under det vi mumsade på den finaste konfekt
och smuttade på det ypperligaste rhenska vin.
»Kors, vet inte herr komministern det?» utbrast
klockaren, betraktande mig med stora ögon.
»Det vet jag visst inte,» svarade jag; »flere gånger har
jag frågat doktorn derom, men alltid fått undvikande svar,
liksom ville han reta min nyfikenhet.»
»Nå, hvad tror komministern sjelf, att vår värd är
för slag?»
»Han ser mig ut för att vara handlande.»
»Handlande?» upprepade klockaren, dragande på mun;
»visserligen kan man säga, att den som kommer i hans klor
är hvad man kallar såld, men nog stöter hans yrke mera
på handtverk.»
»Nå, hvem är han då?» frågade jag, alltmera nyfiken.
»Jo,» hviskade mig klockaren i örat, »det är Rackarn
eller, i fall man vill vara artigare, Stockholms mästerman.»
Mina ögon sökte ovilkorligen den bleke mannen, som
i den jordiska rättvisans tjenst fått ett så tungt kall att
fylla, då jag hörde honom på det enträgnaste be doktorn
stanna qvar för att taga en »enkel smörgås», en begäran
som doktorn utan ringaste krus efterkom, hvaraf följde, att
äfven jag med de öfriga stannade qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
