Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En roman i ett knyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag omöjligen tid att personligen infinna mig för att taga
aisked. Långa Petter.»
Framlemnaren af denna originella skrifvelse förklarade,
att »Långa Petter» låg på sitt yttersta. Detta var således
den längre resan Han antydde på. Jag begaf mig till hans
aflägsna näste och fann honom nära döden, men med full
sans. Han var fåordig som vanligt, men när jag skulle gå,
yttrade han till mig:
»Det här knytet får herrn, när jag är död . . . det är
min hela qvarlåtenskap, men en hel roman ligger deruti.»
Han visade på ett litet blårutigt knyte eller bj^lte, som
han hade bredvid sig på halmmadrassen. Efter »Långa
Petters» död undersökte jag det der knytet. Det första jag
upptäckte var en för längesedan torkad lagerkrans med
magisterdiplom och filosofie kandidat-betyg, utfärdade för Pehr
Åhlström af Södermanlands nation. Han hade icke mindre
än tjugufyra betyg, af hvilka fyra laudatur i filosofien och
de matematiska vetenskaperna. Både sjelfva diplomet och
betyget voro temligen illa medfarna; det hade gått med dem
som med lagern och den lagerkrönte; vidare fanns i samma
knyte en desto bättre vårdad skrifvelse af fruntimmershand
på velin med guldkanter och af följande innehåll:
»Min dyre Pehr!
Med inspektören, som jag lyckats öfvertala att resa till
Upsala, skickar jag dessa rader med lagerkransen, som jag
bundit åt dig. Den bör komma fram så tidigt på
promo-tionsdagen, att du kan bära den vid den högtidliga
ceremonien. Det skulle göra mig mycket ondt, om du nödgades
begagna hvad en annan bundit. Du hör, att jag är litet
svartsjuk, men gifve Gud detta vore min enda plåga! Huru
gerna hade jag ej velat vara med vid den stora festen
och på din hedersdag! Men alla mina försök och böner
ha varit förgäfves. Bara vid ordet promotion blir pappa
utom sig af vrede; på hela veckor har han inte talat till
mig ett enda ord. Tidigt i dag, och innan ännu någon
annan uppstigit, band jag på din magisterkrans, utan annat
vittne än junisolen, som tittade in genom mitt fönster och
tycktes glädja sig åt mitt kära arbete. Men hu, hvad jag
blef skrämd! Och jag blir det så ofta jag tänker derpå.
Jag öppnade fönstret för att inandas den friska morgonluften,
Bilder ur verkligheten. II. lfi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
