Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En roman i ett knyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag såg nedanför mitt fönster en lång hemsk figur med
dödsblekt ansigte, mörka ihåliga ögon, klädd i paltor och
stödjande sig mot en lång stör. När han fick se mig,
framräckte han handen. Jag ryste till, ty anletsdragen föreföllo
mig icke alldeles obekanta. Jag letade i rummet efter något
att ge den olycklige och fick slutligen tag i några slantar;
men när jag återkom till fönstret för att kasta ned dem åt
tiggaren, var han försvunnen. Jag ropade efter honom, men
fick intet svar. I detsamma syntes trädgårdsmästaren. »Var
det mig fröken ropade på?» frågade han. »Nej,» svarade jag,
»det var på tiggaren, som nyss stod här.» »Hvilken tiggare?»
»Jo, den der långe karlen med den grofva stören, det är
obegripligt, att ni inte sett honom.» »Det är inte möjligt,
fröken,» försäkrade trädgårdsmästaren,» grindarne äro stängda,
och ingen annan än jag har denna morgon varit i
trädgården.» Bäfvande, utan att rätt veta hvarför, drog jag mig
tillbaka från fönstret. Frampå morgonen insomnade jag och
drömde, men hu sådan dröm! Än såg jag dig med min krans
på hufvudet och än — ack, min Gudl — var det du som
stod nedanför fönstret med de der hemska ögonen och den
der rysliga stören. Men hvarför skall jag plåga dig med
sådant! Jag vill hellre — — men man ropar på mig, jag
måste sluta. Skicka mig några rader med inspektören, ty
på honom kunna vi lita. Hur lyckligt att jag har honom
och hans förträffliga hustru att fly till ibland för att tala
med dem om dig. Förlora inte hoppet, min stackars vän!
Jag skall hålla mig fast vid det, om jag också stode på
bottnen af sjelfva afgrunden. Och nu, tusen sinom tusen
lyckönskningar! Din fröjd är min fröjd, din ära min!
Din trogna Clementine.»
Detta var romanen eller, rättare, ingredienserna dertill,
som min vän upptäckte i det lilla blårutiga knytet och
dem äfven jag sett med egna ögon. Det var den gamla
romanen om den olyckliga kärleken. Hur hjelten slutade,
det känna vi. Hvarken hans laudatur i filosofien eller i de
praktiska vetenskaperna tyckas ha varit bålverk tillräckligt
starka mot sorg och förtviflan. Hur det gick med hjeltinnan,
sökte vi utforska och fingo verkligen efter gjorda
förfrågningar veta, att en för tio år sedan i Södermanland
afliden högvälboren possessionat haft en dotter med namnet
Clementine, som långt före fadern dött ogift och i blomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
