Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelii skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta skryt blottade till någon del bans lynne. Han
ville på en gång stiga i min aktning och locka min
förmodade egennytta med utsigt till befordran genom honom.
»En dag för ett år sedan,» fortsatte han, »gick jag på
Drottninggatan i sällskap med min vän Stagnelius — du
känner ju den store skalden? Han och jag voro oskiljaktiga; vi
voro kamrater i verket och hade samma tycken, samma ideal
och samma illusioner. På gatan mötte vi en öppen kalesch,
som kördes mycket långsamt, ty deri satt vår dåvarande
förman, statssekreteraren, landshöfding Rosenstein, tjock och
skinande, men bredvid honom en flicka, Afrodite, skönhetens
gudinna sjelf, icke af marmor, utan lefvande, rodnande, med
de mest strålande ögon. Vi stannade och helsade, gubben
nickade fryntligt, och den vackra flickan gaf mig en af sina
skönaste blickar. När vi kommit bakom vagnen, såg jag henne
luta sig till gubben, och jag var fullt öfvertygad om, att
hon frågade hvem jag var. Ett par dagar derefter, då jag
var på expeditionen, inkallades jag till min chef, som satt
pustande, men med det gladaste leende på sin plats.
»Kunglig sekter Lindqvist,» började han, »har han sett
någon sefir?»
förvånad öfver frågan, bugade jag mig och svarade:
»Jag har aldrig haft den äran!»
»Nå, så se på mig nu då, jag är en sefir! He-hcl»
Gubbens hela elefantartade kropp skakades af det
godmodigaste skratt. Jag fruktade, att den gamle spefogeln
ville drifva med mig. Slutligen sade han: ’
»Vet han kanske inte, livad en sefir brukar göra?»
»Jo, en sådan far med kärleksbref mellan rosor och
fjärilar.»
»Javisst, jag hör att han är hemma i mytologien. Jag
har ett kärleksbud att framföra, och derför är jas; en sefir,
he-he-he!»
Gubben skrattade äter en god stund, derpå upptog han
ur sin ficka en stor strufva, som han, den store
bakelse-vännen, troligen köpt af någon mångelska. Jag kom
der-vid så lifligt ihåg hans svar till en f. d. kusk, som bragt
sig upp till brukspatron och en gång, med anspelning på
Rosensteins smak för bakelse, frågade: »Finnes det’något
ord i Svenska akademiens ordbok som heter bakelsebest?»
Rosenstein svarade: »Nej, men det brukas af kuskar och
annat slödder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
