Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelii skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlyst mellan oss, blifva min maka, förklarar hon envist,
att om vi ställa till bröllop, kommer hon att svara nej i
brudstolen. Hvad skall man nu göra i en sådan
belägenhet? Som jag märkt, att hon alltid går i den kyrka der
du predikar, så har jag med min svärmors bifall vändt mig
till dig, att du måtte först återbringa henne till förnuft och
sedan viga oss.»
Här slutade kunglig sekter Lindqvist, tog upp en gul
ostindisk näsduk och torkade med väl spelad rörelse sina
ögon, fast de voro alldeles torra.
Med någon motvilja åtog jag mig uppdraget. Jag
besökte fröken Amanda. Hon var ensam, sysslolös, men
mottog mig med hjertlighet.
Jag har aldrig förr eller sedan sett någon så idealiskt
vacker flicka, men hon var hvit som alabaster, mer lik en
ande än en menniska. Jag sade genast: »Fröken är sjuk!»
»Nej,» inföll hon, »jag är lika frisk som lycklig.»
Jag började med all försigtighet tala om hennes
ställning och frågade, hvarför hon nu vägrade att bifalla sin
fästmans billiga önskan om vigsel, sedan hon låtit det gå
så långt.
Hon svarade lugnt: »Kanske hade jag gått in derpå,
om jag inte just på tredje lysningsdagen fått ett besök af
Stagnelius.»
»Hur är det möjligt? Han dog ju den 23 april, och
nu ha vi oktober.»
»Stagnelius kan icke dö. Han kommer till mig hvarje
afton, och han gick just när pastorn kom. Han är numera
hvarken ful eller lidande, utan öfverjordiskt lycklig och
skön. Han har friat till mig, och nästa julafton skall vårt
bröllop stå.»
Jag försökte öfvertyga henne, att hennes, syner voro
följden af en upphetsad sjuklig inbillning, och det finns
verkligen en sådan sjukdom då man ser syner; men allt
var förgäfves. Hon svarade lugnt på alla mina invändningar
endast: »Det är afgjordt, jag är Stagnelii brud, jag är hans
Amanda. Hans sista ord, när han nyss gick, voro:
»Amanda, kom, räck utan tvekan handen!
Min verld är dömd. Ej är du qvinna längre
Och jag ej man. Guds barn vi äro båda,
snöhvit oskuld klädda begge två;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>