Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon åtföljde, det insåg jag genast, ty landtbrukaren hade ett
hår som af svart tagel, och hans fru var uppnäst, något som
antiken icke erkänner och följaktligen aldrig besvärat sin
mejsel med. Den blick, hvarmed jag betraktade den unga
flickan, var, såsom jag tyckte, genomträngande, men hon
besvarade den med ett uttryck af öfverlägsenhet och stolthet,
som fullkomligt rättfärdigade hennes titel af prinsessa.
Viras eller Elviras toalett var enkel, men röjde likväl mera
smak och omvårdnad, än man vanligtvis finner.
Sedan jag någon stund språkat med den landtliga
familjen, tog jag afsked och gick, efter att ha mottagit en
ny inbjudning, numera fast besluten att hålla mitt löfte.
En eller ett par veckor hade förflutit, under hvilken tid
jag af mina embetsåligganden strängt hållits vid staden,
då jag en afton hos min embetsbroder ånyo råkade
landtbrukaren, men icke vid hans vanliga fryntliga lynne. Det
dröjde dock icke länge, innan han sjelf yppade anledningen
dertill.
»Är det inte uppåt väggarna,» yttrade han, »är det
inte så man kan få gallfeber, att hon gått och förgapat sig i
den der pepparstruten, som står i Bäckstrands bod i Kejsers
hus vid Röda Bodarner Är hon inte galen? Häh!»
»Hvem?» frågade på en gång min vän och jag.
»Vira, vet jag, prinsessan vår,» svarade landtbrukaren
och slog handen i’ bordet, så att det knakade i bordsfötterna.
»Men,» anmärkte min kamrat, »om det är en hygglig
karl, så...»
»Hygglig!» afbröt landtbrukaren, »visst är han
hygglig. . . Men betänk då en sådan flicka och som inte är på
bam backen heller; förutom det lilla, hon kan få af oss, så
har hon i och för sig sjelf en förmögenhet, som till och
med en grosshandlare skulle slicka sig om mun åt.»
»Men hvilka äro då hennes föräldrar?» frågade jag.
»Hvilka hennes föräldrar äro?» upprepade landtbrukaren,
blinkande på ett mystiskt sätt; »det är min och min hustrus
hemlighet, och ta’t ur oss den som kan. Hon är vårt
fosterbarn och har varit hos oss ända se’n hon var så liten,
att hon inte kunde gå. Säkert är, att det är alldeles för
fint papper till omslag kring specerier.»
»Nå, hur blef han bekant med henne då?»
»Hå kors, han var ute i Pingstas, för som jag handlar
i boden, så hade jag bjudit honom ut. Han mottogs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
