Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Följderna af likhet och olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vexlande lifvet alla sina representanter, rikedomen och
armodet, lätjan och idogheten, lugnet och oron. Och
behagen, de qvinliga behagen sedan 1 Dessa nobla vackra
ansigten, hvarpå Stockholm är så rikt; dessa rika eller
smakfulla toaletter, som aldrig saknas, trots konjunkturernas
ebb och flod; ungdom och siden, skönhet och guld, juvelen
och infattningen, allt har man der. Det gäller blott att
välja rätta trottoaren, ty medan affärerna jaga fram och
tillbaka på den östra, skrida eller sväfva på den vestra
makligheten, koketteriet och nöjet.
Vår läkare valde den rätta och syntes betagen af allt
hvad han såg. Van vid öfverflödet, uppskattar man det ej;
men den ovane gör det desto mera, endast han vet hvad
ordet flanera rätt betyder. Flanera är ögats gastronomi,
såsom en fransk författare uttrycker sig. Vi kunna icke
känna alla de reflexioner den unge mannen gjorde öfver de
menniskor han mötte eller gick förbi. Måhända tänkte han
äfven på möjligheten att i egenskap af läkare få återse en
och annan af dessa nu så glada och blomstrande varelser,
af hvilka ingen nu var honom bekant; han skulle kanske
en dag finna dessa blommor förbleknade, dessa blixtrande
ögon förtöcknade och förstelnad denna lätta, elastiska gång.
Bland folkvimlet har man nog ett rymligt fält för reflexioner.
Man tänke sig blott några tiotal af år fram i tiden, och
hon skall vara försvunnen denna menniskomassa, som prydt
eller oroat jorden,
Den unge läkaren hade gjort flere slag fram och
tillbaka öfver Norrbro och ämnade slutligen taga vägen
uppför Lejonbacken för att gå genom Borggården och närmare
beskåda det stolta slottet, då han hejdades af ett ungt,
utomordentligt vackert fruntimmer.
»Gustaf!» utropade hon, fattande den unge läkaren vid
armen; »ack, hvad det var väl jag råkade dig 1 Du kan inte
tro, hvad jag varit orolig för din skull. . . Pappa är utom
sig af vrede; jag har fått så mycket bannor, och han har
hotat att resa i morgon, och Gud vete när jag sedan får
se digl»
»Jag ber om förlåtelse!» yttrade läkaren, »det är
be-stämdt ett misstag på person, ty ...»
»Ett misstag,» upprepade den sköna; »jag hoppas det
också, ty det kan inte vara sannt hvad pappa sade om dig;
du kan inte vara den lättsinnige och förderfvade menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
