- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
5

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första scen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min första scen.





En af mina kamrater i skolan berättade en dag för mig,
att det första medvetandet af hans person eller tillvaro
i lifvet väcktes, efter hvad han sjelf kunde erinra sig, vid
ett tillfälle, då han på roddarbåt öfverfor passet mellan
Skeppsholmen och Djurgården. Han var då knappast
halft-annat år, hade nyss lärt sig gå och satt bredvid sin mor,
som höll sin ena arm om hans lif. Han tyckte, att han
satt i en vagga, och fann det högst besynnerligt, att en
vagga kunde rymma så många och så stora menniskor.
Nyfiken att veta, huru medarne på en sådan vagga kunde
se ut, vände han på hufvudet och tittade öfver relingen.
Men när han icke upptäckte de medar han väntat, utan
i stället blef varse en mängd underliga figurer, som än
höjde och än sänkte sig, stundom mörkgröna och stundom
glittrande som guld, då blef han förskräckt, började skrika
och tystnade ej förrän vaggan stannade vid andra stranden.
Under tiden voro hans mors bemödanden att tysta honom
förgäfves. Hon tryckte honom till sig och bad med sin
milda stämma, att han skulle vara stilla, men det halp ej.
Andra stämmor, för honom fullkomligen obekanta, höjde sig
knotande omkring honom, men hvad de sade, erinrade han
sig ej. En gång, men blott för ett ögonblick, tystnade han
af häpnad vid dessa ord, uttalade af den sträfvaste röst:

»Den ungen har fått för litet ris, men vore han min,
skulle han få se på annat 1»

Han vände ögonen åt det håll, hvarifrån dessa ord
kommit, och mötte ett bredt, groft och brunt ansigte,
omgifvet af en under hakan knuten halmhatt. Detta ansigte
tillhörde en stor figur, som satt längst bort, lutande sig än
bakåt och än fram samt hållande i begge händerna något,
hvars spets han icke kunde upptäcka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:57:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free