Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Pylax eller den döende hunden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Värst var kattrakandet upp uti och nedom katedern.
Hack i häl efter mig, antingen jag sprang upp i katedern
eller ner från den, var alltid den förfärlige, jagande mig,
som Achilles jagade Hector omkring Trojas murar.
»Vill du stanna, din lymmel!» flåsade Guldbrand.
»Vov!» svarade jag och tog ett skutt som kunnat hedra
en panter.
Nu hörde jag mina kamrater fnissa, trots den
bestörtning som i början gripit dem, liksom mig, och slutligen hade
jag den outsägliga tillfredsställelsen att se min förföljare,
den ryslige Guldbrand, andtruten nedsjunka på en bänk, och
jag hörde honom utbrista i ett gapskratt, som han förgäfves
sökte qväfva.
Jag var räddad, åtminstone för den gången. Att få
Guldbrand att skratta, honom som annars aldrig log, hvilken
lysande triumf för den dramatiska konsten!
Sådan var min första debut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
