- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
27

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hemsk bekantskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En hemsk bekantskap.





En onsdagseftermiddag, jag minns den som i går, satt jag
hemma med min Cornelius Nepos i handen, och nära
mig satt min mor framför ett bord, träget arbetande på
mössor eller kasketter, dem hon sydde för hattstofferarbodarne,
ett arbete hvarmed hon nästan helt och hållet försörjde oss,
ty icke många styfver af hvad min far förtjente hittade in
öfver vår tröskel. I detta vårt arbete stördes vi af ett
buller på dörren, hvilken i detsamma häftigt öppnades af
en ung och temligen välklädd mansperson, som inrusade i
rummet med blekt, förvirradt utseende.

»Slottskansliet är mig i hälarna!» ropade han till min
mor; »man vill bysätta mig, beröfva mig min frihet för
några lumpna riksdaler! Var barmhertig, goda fru, och låt
mig gömma mig här någonstans till dess griphumrarne
aflägsnat sig!»

Slottskansliet var oss icke obekant; mer än en gång
hade dess sigill sutit på våra tarfliga möbler och äfven
bysättningsutslag på min far ofta varit utfärdadt, ehuru det
alltid lyckats min mor att rädda både man och möbler. Det
faller då af sig sjelft, att vi betraktade slottskanslibetjenterna
som våra naturliga fiender och att vi djupt beklagade enhvar
som råkade ut för dem.

Min mor skyndade att öppna tapetdörren till ett mindre
kontor, och den främmande uraktlät icke att taga sin
tillflykt dit in, hvarefter hon omsorgsfullt tillstängde
kontorsdörren, drog ett bord framför den och satte sig sedan vid
sitt arbete. Det dröjde icke många sekunder förrän tvänne
civilt klädda karlar inträdde öfver vår tröskel, af hvilka jag
i den ena igenkände traktens polisgevaldiger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free