Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hemsk bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har frun sett någon yngre långväxt mansperson smyga
sig upp här i huset, klädd i brun bonjour och ljusblå byxor?»
frågade gevaldigern.
»Nej, det har jag inte,» svarade min mor utan ringaste
förändring i sitt ansigte.
Jag kände, att jag rodnade och tittade flitigt i min
Cornelius, men nog var jag mer öra än öga.
»Det vore ett helvete,» yttrade gevaldigern, »om den
spetsbofven ånyo skulle undgå oss och det i samma
ögonblick vi hade honom i snaran.»
»Spetsbofven!» upprepade min mor; »hvem är det då
herrarne söka?»
»Den största kanalje som ännu burit black kring fot,»
upplyste gevaldigern; »det är den beryktade stortjufven
Drufva, som vi bestämdt sågo springa in i huset här.»
»Herrarne äro då inte från slottskansliet?» yttrade min
mor, i det hon bleknade och reste sig från sitt arbete.
»Det är herr Westerlund, gevaldiger Westerlund,»
skyndade jag att presentera.
»Jag trodde det var en olycklig som slottskansliet
förföljde,» sade min mor, mer hviskande än talande; »men
om det är den stora förbrytare, som herr gevaldigern
nämnde, så är han gömd derinne,» tilläde hon, pekande på
kontorsdörren.
Men knappt hade hon sagt detta, förrän kontorsdörren
inifrån uppslogs med den kraft att bordet, som stod framför
den, kastades öfver ända på golfvet, och nu såg jag
flyktingen, beväpnad med en lång knif, störta öfver de begge
polisbetjenterna. Allt detta gick vida hastigare, än jag
hunnit nedskrifva det. Nu uppstod vid dörren ett väldigt
nappatag, i hvilket säkerligen polisen dukat under, om jag
icke smugit mig bakom tjufven, hoppat upp på hans rygg
och slagit mina armar om hans. Som jag för min ålder
var ovanligt vig och stark, släppte jag icke mitt tag, utan
sög mig fast som en blodigel. Med mig till bundsförvandt
lyckades det slutligen polisbetjenterna att afväpna förbrytaren
samt binda honom till händer och fötter; men innan han
utfördes ur vårt rum, kastade han på mig en blick, som
glödde af det djupaste hat.
Jag glömmer aldrig den blicken. Jag såg den länge i
mina drömmar och har äfven återsett den i verkligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
