Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Excellensen Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säger min lilla vän det?» yttrade excellensen allt
lifligare; »nå, hur gammal är hon då?»
»Åh, det är ju bara en flickslinka,» inföll häftigt tant
Stjernberg; »det är en oppnäst unge, som inte är torr bakom
öronen än . . . men vi få inte besvära excellensen längre,»
tilläde hon med ett tecken åt min mor att vi skulle gå.
Min mor neg, och jag bugade mig lika djupt som "nyss,
hvarefter vi aflägsnade oss, jag likväl något motsträfvigt,
ty jag såg tydligen, att den goda excellensen tusen gånger
hellre hade skrifvit till Emilie Högqvist än till hvilken
polismästare eller skolmästare som helst. När vi kommit
in i tant Stjernbergs rum, hörde jag henne halfhögt säga
till min mor:
»De der excellenserna äro sig lika. Såg du inte hur
den gamla token spärrade upp ögonen, då han hörde talas
om den der ungen vid baletten?»
När min mor och jag utkommit på gatan, frågade jag
henne, hur det kom till, att tant Stjernberg kunde ha
så mycken makt med en så högt uppsatt person som
excellensen Cederhjelm, hvilken dertill varit guvernör för
en blifvande konung. Min mor teg en stund, men svarade
slutligen:
»Jo, ser du, Viktor, tant Stjernberg är. . . hon är så
skicklig i matlagning.»
Summan af den der matlagningen blef emellertid, att
jag slapp helskinnad både från Olle i polisen och Olle i
skolan. Medan min mor med den ena biljetten begaf sig till
polismästaren, sprang jag till skolan med den andra. Vid
mitt inträde i klassen blef Guldbrand genast gröngul i
ansigtet, men han blef blossande röd under det han
genomögnade excellensens skrifvelse. Han bad mig intaga
min plats, och det med en viss ödmjukhet i rösten som
jag aldrig kunnat tro honom om, och från den dagen
behandlade han mig som 0111 jag varit en rik eller förnäm
mans barn. Så slutade denna affär, som började så olyckligt.
Men hvad bolagets affär eller vår teater beträffade, så var
den ohjelpligen förlorad. De der käpprappen både utom
och inom skolan voro verkligen den enda utdelning det
olyckliga bolaget bekom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
