Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kälkbacken vid Carl XIII:s torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min mamma kysser mig också på hand,» berättade
lilla fröken, »gör din mamma det?»
Jag måste medgifva, att min beskedliga mor, mig
veterligen, aldrig bevisat mig den artigheten.
»Då har du ingen snäll mamma,» menade grefvinnans
barn, »och det är synd om dig. .. Tag hit din hand, så
ska jag kyssa den i stället.»
Jag var nog ohyfsad att icke sätta mig deremot, utan
räckte helt ogeneradt fram min högra hand, alldeles som
om det varit i sin behöriga ordning. Säg nu om icke
uppfostran är nödvändig 1
»Kors, hvad du har vackra röda händer!» behagade
lilla fröken säga, under det hon med ett visst uttryck af
beundran betraktade min hand. »Pappas häst heter Grålle,»
tilläde hon, »men du ska heta Rölle, du.»
Sanningen att säga, voro mina händer något kylda
och till den grad röda att, så ofta jag i skolan räckte fram
någon af dem, mina kamrater spefullt ropade: »Bort med
salta köttet!» Det gladde mig derför att nu höra en mera
kompetent person bedöma dem.
Den lilla fröken förde ganska ordentligt sina varma
läppar till den röda, kalla handen, och det föreföll mig
dervid som om kylan för alltid drogs ur min hand, en kur
för kyliga händer som jag derför vill rekommendera,
förutsatt att någon deltagande varelse vill expediera receptet.
Men njutningens vinning är njutningens död. Glöm
ej: Tarpejas brant är Capitolium nära.
Den gröfsta svordom dundrade i detsamma bakom mig,
och en hand, icke mindre grof, grep mig om nacken och
kastade mig som en vante mot muren. Jag igenkände den
långa ljusblå betjenten.
»Hvad är det, kära Grönlund?» hördes en annan
mildare stämma.
Jag slog upp ögonen och blef varse ett ståtligt
fruntimmer i rik toalett.
»Jo, nådig grefvinnan,» svarade betjenten, »den der
drulen, som står der, låter lilla fröken kyssa sig på hand!»
»Fy, Amelie!» ropade den ståtliga frun till lilla fröken,
»och du, din otäcking,» ropade hon till mig, »skall du låta
min dotter kyssa dig på hand! Skäms du inte det ringaste!»
»Är det något att skämmas för det?» frågade jag helt
oskyldigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
