- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
62

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En begrafning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En begrafning.





Hemma hos mina föräldrar visade sig icke sällan en
gammal man med yfvigt, silfverhvitt hår och hvars
tunna, krokiga näsa föll som en örnnäbb öfver munnen och
en del af hakan. Det låg något rofgirigt i mannens ansigte,
och ansigtet bar syn för sägen.

»Ingen blodigel suger som han,» yttrade en dag min
mor med tårar i ögonen, sedan gubben med örnnäbben,
efter ett besök hos oss, aflägsnat sig.

»Mången ger tu och tager sju,» yttrade vid ett annat
tillfälle min far, »men denne tager sju för noll.»

Mannen var kommissarie i gamla assistansen. Han var
dessutom ett slags kommissionär för sådana som behöfde låna
i berörde låneanstalt, hvilken hjelpte fattigt folk mot pant
och oskäligen hög ränta. Men det är åtskilligt annat fattigt
folk, som icke vill synas fattigt eller som blyges för sin
fattigdom, och det var dylika som kommissarien Holmstrand
företrädesvis hjelpte och slutligen äfven stjelpte. Detta
kände nog de nödstälde förut, men nöden har ingen lag.
Assistanskommissarien frodades, och hans förmögenhet
tillväxte dagligen, resande sig slutligen som ett palats på
ruinerna efter många små kojor.

Men en dag ramlade sjelfva palatset, och äfven
kommissarien Holmstrand gick till sina fäder. Min far blef
bjuden på begrafningen, men som han på sjelfva
begraf-ningsdagen kände sig så illamående, att han icke vågade sig
ut, så tillsade han mig att gå med återbud till
begrafnings-gården.

»Men,» tilläde min far, »du kan gå dit just som
begraf-ningsgästerna samlas, så blir du kanske bjuden att stanna
qvar. Det vankas väl något på den der smulgråtens
begrafning, så att man kan få åtminstone något tillbaka af hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:57:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free