- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
90

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr på landsbygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den ena i skär, den andra i blå sommarklädning, fina och
styfstärkta samt med de den tiden på alla utvärdshus
begagnade bindmössorna af rikt paljetterad sidensars, ett
urgammalt mod, som ännu för ej många år sedan gälde på
utvärdshus kring Stockholm. Den skära, vacker, alltid
leende och knappast aderton år, bjöd filikromen en sup och
en smörgås; den blå, något längre och äldre, men icke så
vacker, hade en stel och spotsk hållning.

Filikromen tömde supen i ett andedrag, men stoppade
smörgåsen i påsen, som hängde vid sidan, hvarefter och sedan
han ytterligare inhändigat några slantar i sin gamla hatt,
nickande åt alla sidor med sitt griniga nötknäpparansigte
och långa hvita skägg, han aflägsnade sig, skuttande på sina
spindelben och gnidande förfärligt sin gamla ostämda fiol.

Stående på något afstånd från gruppen, som småningom
upplöste sig, började jag fundera på, om icke jag lika så väl
som filikromen kunde med min talang skaffa mig en
smörgås eller par, ty det var redan långt lidet på dagen och de
der skorporna förslogo icke långt. Jag funderade icke länge,
utan framtog ur mitt knyte styckena af min klarinett,
skruf-vade ihop dem och började på stället en vals af Grahl, den
tidens modernaste danskompositör. Jag hade visst icke så
dåligt öra, såsom jag låtit min far förstå, och blåste
tem-ligen rent. Dertill kom nu, att jag kände mig upprymd
och glad öfver min återvunna frihet. Under det jag blåste
så att klarinettens nästoner genljödo i knutarne, svängde
jag mig omkring och gjorde en mängd lustiga piruetter, ty
jag ville icke i något öfverträftas af filikromen.

Det dröjde icke många sekunder förrän jag såg omkring
mig filikromens hela publik, men effekten blef till och med
större än jag hade beräknat.

»Det är mycket musik på Ålkistan i dag,» hörde jag
den blå värdshusflickan säga.

»Den som hade en riksdaler för hvar gång jag dansat
den valsen 1» önskade den skära; »han blåser inte så illa
den der och ser inte så oäfven ut heller,» tilläde hon.

»En riktig färsköls-adonis,» tilläde den andra.

Uppmuntrad af detta bifall, tog jag ur klarinetten och
benen allt hvad tagas kunde, och snart hade jag den
o_be-skrifliga tillfredsställelsen att se värdshusflickorna valsa kring
gården, ett exempel som snart efterföljdes af andra. Men
’just som vi voro som bäst i farten, svängde in på gården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:15:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free