- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
92

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr på landsbygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prinsessa. Hon lade ena handen på sin kavaljers skuldra, och
utan att ha vidrört fotsteget, stod hon på marken. »Kors
hvad här går muntert till!» yttrade hon med strålande blickar
omkring sig; »vet du, goda Hans, jag dansade tusen gånger
hellre vid skenet af denna klara sol och vid ljudet af denna
simpla pipa än vid hundra lampor och full orkester.»

De båda värdshusflickorna hade redan skyndat mot
dem under många nigningar och välkomstbetygelser. Jag
kände det åkande herrskapet. Kavaljeren var grefve Hans
F**, en af landets rikaste fideikommissarier, och damen
Carolina Brunström, kungl. teaterns dåvarande första dansös,
en af publikens gunstlingar, mycket firad såväl för sin
skönhet som för sitt konstnärskap.

Grefven bjöd dansösen armen, och de närmade sig
dörren till värdshuset, företrädda af den skära
värdshusflickan, som tycktes triumfera för det hon fick passa upp
på dem. Under det dansösen sväfvade förbi mig, som stod
bugande med min klarinett i handen, kastade hon småleende
en sedel åt mig, en hel riksdaler, och medan jag med
förtjusning betraktade detta första arvode för min konst, hörde
jag den blå uppasserskan med harmfull stämma yttra:
»Alltid ska hon gå mig i förväg, alltid taga det bästa och
lemna det sämsta åt mig.»

Jag gick in i värdshussalen, slog mig ned vid ett bord,
och numera stadd vid kassa, reqvirerade jag utan vidare
krus min middagsmåltid. Under det jag spisade, reste det
eleganta paret sin väg, men när jag skulle betala min
middag, förklarade den skära uppasserskan, att hon bjudit mig
på den till tack för dansmusiken. För att i min ordning
visa min tacksamhet, stämde jag upp ett nytt klarinettsolo
midt i salen, hvilket visserligen renderade mig en kopp kaffe,
men hvarvid skänkmamsellen innanför disken tog sig friheten
förklara, att som min klarinett hade den egenskapen att
Äslå lock för hennes öron», så gjorde jag bäst uti att
musicera i fria luften, ett omdöme som gaf mig en sämre tanke
om hennes musikaliska sinne. Emellertid och då flere kunder
från staden inträdde i salen och jag för öfrigt icke hade något
vidare att göra derinne, begaf jag mig ut med min klarinett
och mitt knyte. Utkommen på trappan, mötte jag den skära,
som bad mig återkomma något senare, emedan några
ungherrar väntades ut på lördagsqvällen, och då dessa vanligtvis
brukade dansa, kunde min klarinett, menade hon, komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:15:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free