Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställe och begaf mig åter på väg till Stocksund. Natten
hade nu inträdt, och en temligen mulen himmel hvälfde
sig öfver sundet när jag beträdde bron. Hur jag ansträngde
mina ögon, upptäckte jag likväl ingen lefvande varelse.
Kommen på andra sidan bron, tog jag genast vägen ner
till sjön och befann mig snart framför den lilla paviljongen,
hvars dörr, med ett fönster på hvardera sidan om den, vette
åt stranden. Allt var tyst, och fönstren voro mörka. Jag
närmade mig porten och bultade med knytnäfven länge och
väl på den. Ändtligen öppnades en fönsterruta, och ett
huf-,vud med nattmössa visade sig. Det var bokhandlaren sjelf.
»Hvad är det för en hund som håller ett sådant väsen
på porten?» frågade han barskt.
»Jo, det är jag, herr Alberg,» svarade jag; »som porten
var stängd, måste jag bulta på, ty jag har något högst
angeläget att säga herr Alberg.»
»Hvem är du?»
»Hvem jag är? Hå, jag går bara i Clara skola, men ...»
»I Clara skola?» upprepade bokhandlaren; »men vänta,
hör på du, heter du Ekström, du?»
»Jo,» svarade jag, något förundrad öfver att han kände
mitt namn.
»Då är du munsiörsnusen, som man hela aftonen letat
efter öfver allt. .. Packa du dig genast till staden och hem,
det råder jag dig till!»
»Jag tänker inte följa det rådet,» förklarade jag; »men
deremot råder jag herrn att vara på sin vakt i natt, ty
fölen stund sedan hörde jag två stortjufvar tala 0111, att de
tänkte bryta sig in hos herrn för att röfva och mörda.»
»Hvad begär du för den historien?» frågade
bokhandlaren, . hånleende; »du begär först herberge hos mig öfver
natten, sedan en kopp kaffe ’med skorpor innan du går, och
slutligen en hacka eller par för att stryka kring vägarne
med. Maka dig genast din väg, och rör du med ditt finger
vidare vid porten, så sätter jag ett hagelskott i benen på dig.»
Dervid drog han in hufvudet och stängde fönstret.
Jag hade visserligen hört omtalas sjelfbjudna tjensters
vanliga öde; men att man hotar den med hagelskott i benen
som vill rädda ens egendom och lif, föreföll mig något för
starkt. Jag erfor en verkligen dödande ängslan, ty
bof-varne kunde hvarje ögonblick komma för att verkställa sitt
dåd. Jag vågade icke bulta på ånyo, men då jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
