Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde lemna bokhandlaren åt sitt öde, skyndade jag upp
till värdshuset, hvars port väl var stängd, men i hvars
fönster ljus ännu lyste. Men just som jag höjde handen för
att bulta på porten, kände jag mig bakifrån gripen af en
stark arm, och när jag såg mig om, trodde jag mig i den,
som fattat tag i mig, igenkänna brovaktaren, en tretton
qvarters rese, hvilken jag vid mitt förra besök sett stå vid
bommen, som var slagen tvärs öfver vägen vid slutet af
Stocksuudsbacken, den tiden mycket brantare än nu.
»Hvad vill du? Hvem är du?» frågade han, gripande
med skrufstädskraft om mina begge armar. »Hjerta i min
talg,» ropade han, »tror jag icke nu att jag har fågeln på
limstången!... Jag har sett dig förut här i dag; du är
bestämdt dén som rymt från patron Sönnerlund. Seså, din
göker, det hjelper inte att spjerna mot; jag har lofvat sätta
dig i bur, i fall jag en gång fick dig i vingen.»
Under dessa ord släpade han mig, oaktadt mitt
motstånd, till den lilla stugan, som då stod vid bommen, och
drog mig in i ett ruskigt kyffe, svagt upplyst af en dank
med lång hängande veke.
»Du vet inte hvad det kostar du att öfverfalla sin
husbonde med hugg och slag,» fortfor brovaktaren; »du tror
kanske du slipper för det du är öfvermage, men nog får du
släppa till skinnet, så tunnt det än är, det kan du lita på . . .
Vill du hålla mun på dig, göken gal inte efter midsommar.»
»Jag bryr mig inte om hvad som kan hända mig,»
ropade jag förtviflad, »men medan ni håller mig inspärrad
här inne, mördas han, den olycklige, som bor dernere vid
sjön, ty jag säger eder att tjufvar, och det kanske i denna
stund, bryta sig in hos bokhandlaren . . . Jag har nyss varnat
honom, men han trodde mig inte ... Nu varnar jag er, och
om inte ni heller tror mig, så får ni en menniskas blod
på ert samvete. Gör nu hvad ni behagar, er grobian, men
jag tvår mina händer!»
»Du kunde så gerna ha sagt, att hela skeppslaget står
i ljusan låga,» svarade brovaktaren med ett gapskratt, »du
slipper ändå inte ut. .. Snegla inte åt dörren, för der är
lås för lädersäck, ska jag säga dig, och håll dig i skinnet
så länge du ännu har det i behåll.»
Vridande händerna under den högsta ångest, gick jag
en god stund af och an i den trånga kammaren, utan att
vidare yttra ett enda ord; men slutligen var det som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
