- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
105

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min nye principal.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min nye principal.





En följd af mitt äfventyr på landsbygden blef, att jag
kom i Albergs bokhandel. Som jag var lös och ledig
och bokhandlaren ansåg den tjenst jag gjort honom värdig
någon belöning, helst om den icke alltför illa passade till
hans egen fördel, så tillbjöd han mig kondition hos sig,
ett tillbud som jag då med största tacksamhet mottog, ty
borde jag välja handelsyrket, vore väl bokhandeln för mig
den lämpligaste, trodde jag sjelf åtminstone. Jag skulle
dcrigenom få tillfredsställa min lust att läsa, tänkte jag, en
tanke som likväl snart kom på skam. Redan den första
dagen fann jag, att det var hundra gånger lättare att
åtkomma ett stycke ost i Sönnerlunds bod än en enda
bok-staf af det som stod inom permarne eller titelbladen i Albergs
bokhandel. Alberg var sjelf af den tanken, att en
bokhandlare, som studerade annat än titlarne på sina böcker,
bestämdt måste ruinera sig. Oftare fick jag ej fördjupa mig
i innehållet af en bok, än när jag anbefalldes att i någon
genom utlåning alltför medtagen röfvar-roman utplåna s. k.
»hundöron» och genom fina påklistrade pappersremsor
förstärka de bristfälliga pagina. Detta kallade han att
förbättra sina röfvare, ty på dem gjorde han, såsom han sjelf
påstod, sina bästa affärer, och han förlorade aldrig modet,
hur oförbätterliga de än syntes.

Icke sällan hände det, att hela blad förkommo, men
Alberg var icke rådlös för det. Han häftade helt enkelt in
en lapp skrifpapper, hvarpå fanns angifvet det ungefärliga
af det tryckta innehållet, och han var visst icke ängslig för
att, i fall slutbladen i en roman gått förlorade, gifva ett
helt annat slut än författaren funnit för godt. Så t. ex.
»förbättrade» vi en gång tillsammans den beryktade stor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free