Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till min fars motvilja för mig. Min mor hade alltid tagit
mitt parti mot honom, och som hon genom sin själs
öfver-lägsenhet något imponerade på honom, så hade hon nästan
alltid lyckats i sina bemödanden. Nu, då hon icke mer
fanns till, ville han måhända taga sin skada igen och hämnas
på mig för den undfallenhet, hvartill han så länge varit
tvungen. Någon annan orsak förmådde jag ej fatta, h’elst
jag alltid i hans närvaro varit ett temligen stilla och lydigt
barn, fast mera af fruktan än af kärlek, hvaremot jag mindre
lade band på mig inför min mor, som jag mycket älskade,
men icke fruktade alls. Sådan är menniskan. Antingen
hon går i kängor eller i stöflar med galoscher, jacka eller
frack, förblir hennes fruktan starkare än hennes kärlek.
Slaf i den ena, är hon tyrann i den andra: hon bugar sig,
ja, kryper inför en blick af mörker och is, under det hon
med ett slags vällust pressar tårarne ur dens ögon; hvars
blick för henne varit idel ljus och värme.
Men nordanvinden pep vildt i brinken, och jag
påskyndade mina steg uppför den. Jag hade nämligen beslutit
uppsöka auditör Munter, hvilken, efter hvad läsaren redan
inhemtat, på sätt och vis varit en orsak till mitt nya
missöde. Han bodde då i ett hus vid Stadssmedjegatan, och jag
träffade honom hemma, sittande framför ett bord,
öfver-lastadt af böcker och papper. Framför fönstret stod en
yngre, mycket lång och rak herre i lång syrtut med
skinnkrage, hatten på hufvudet och ett tidningsblad i hand,
hvilket han ögnade på, under det han då och då tog sig en
pris ur en väldig snusdosa, deremellan gifvande från sig ett
snörflande läte, som kunde höras genom en hel våning.
Jag berättade för auditör Munter hvad som händt och
anhöll om ett godt råd i min svåra belägenhet. Den
beskedlige Munter, både ledsen och förargad, lofvade att
genast följa mig till Alberg för att förmå honom taga skeden
i vackra hand; men jag förklarade bestämdt, att jag för allt
i verlden icke ville tillbaka till honom.
»Hör, bror Johansson!» vände sig nu Munter till den
långe herrn vid fönstret, »bror, som vet råd för allt, kan
just säga mig, hur vi på det bästa skola ställa till för den
här ynglingen, som ...»
»Inte illa hvad stilen beträffar,» yttrade den långe med
dundrande röst; »men hvad teatern angår, så skrifver bror
som en skolpojke, och så göra alla som skrifva om den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
