Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första upphof samt deras stora och väsentliga inflytande på
nationernas kultur, civilisation och seder, första artikeln.»
»Och detta kallas blott ett par ord!» mumlade jag för
mig sjelf, tänkande efter, om icke ändå en stackars
konst-förvandt ibland nödgades läsa mer än en vanlig dödlig
stode ut med.
Ändtligen kom biffsteken, hvilken befanns vara mycket
seg, men dock möjligen kunde förtäras. Sedan jag spisat och
liqviderat vid disken, ärnade jag gå, men, erinrande mig att
jag glömt min Argus qvar på bordet, återvände jag dit,
tog den och stoppade den i fickan.
»Aha, ni är en sådan som brukar stjäla tidningar på
källarn!» hördes bakom mig värdshusvärdens röst.
»Hvad för slag!» ropade jag, vändande mig om, »stjäl
jag tidningar?»
»Här bortknipes nästan dagligen det ena bladet efter
det andra, utan att jag ännu lyckats komma öfver
gernings-mannen,» fortfor värden, ställande sig i vägen för mig; »men
den här gången har jag åtminstone fått tag i en, och den
skall icke undkomma mig. Hvad var det ni stoppade hos er?»
»Är herrn tokig?» frågade jag; »det var ett nummer
af Argus, som jag hade med mig när jag kom in.»
»Det är det vi ska se,» yttrade värden och började
leta på bord och stolar, utan att finna hvad han sökte.
»Och ni förnekar fortfarande att ni tillgripit tidningen?»
ropade han.
»Ja, det gör jag visst,» svarade jag, »det är inte en
timme sedan redaktören sjelf egenhändigt gaf mig den.»
»Ni ljuger snällt vid era år,» förklarade värden; »men
ansigtet förråder er, ni blir röd som en kalkontupp.»
»Då måtte det vara återskenet från er egen näsa,»
svarade jag.
»Talar ni i den ton!» ropade Lindbergson med en ryslig
grimas och fattade mig i kragen.
Jag var ej sen att göra detsamma med honom, och på
det sättet dansade vi omkring i salen. Temligen öfvad i
detta slags dans, satte jag en s. k. »käringfot» för traktörens
ena ben, så att han föll till golfvet, hvarefter jag tog mitt
knyte och sprang ut. Men efter mig sprang traktören,
ropande med full hals: »Ta’ fast tjufven!»
Utkommen på gatan, stannade jag genast för att icke
»taga sak på bak», som det heter. Sålunda fick mig åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
