Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Nunnorna eller besöket i klostret»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblickligen derefter samt likaledes från höjden en grof
karlfigur i sjömanskläder. Det var Jupiter, hvilken, efter
att ha förlorat balansen i sin himmel, nedstörtade på jorden,
gifvande dervid från sig ett skall som kunnat öfverrösta
underjordens trehöfdade Cerberus. Att karlen icke slog
ihjäl sig eller bröt af sig armar och ben, bevisar att han
var inne i sin gudomliga roll.
Man kan tänka sig, hvilken uppståndelse det blef i
salongen. Några åskådare trodde, att allt detta hörde till
pjesen, och började applådera; men andra, misstänkande
någon fara för elden, började oroligt resa sig från sina
platser, och bland dessa den väldiga enkefru räntmästarinnan
i logeradens fond. Jag såg henne kasta först ena benet
öfver barriéren och sedan det andra, och, o himmel, hvilka
ben! Derefter, och hållande sig med händerna fast vid
barriéren, sökte hon att från logeraden hala sig ned på
parterren, vändande dervid ryggen både åt teater och
åskådare. Men olyckan, som alltid är framme, ville, att den
massiva fruns kjortel, hvars garnering fastnat vid barriéren,
dervid drogs upp öfver hennes hufvud, så att den stackars
alltför korpulenta frun på det ögonskenligaste sätt
blottställdes för äfven den mest närsynte af åskådarne.
Under gapskratt riktade herrarne sina kikare mot fonden,
medan damerna förde näsdukarne till sina ögon. Den arma
frun, som icke kände något fotfäste och följaktligen icke
vågade släppa sitt tag, började nu skrika jämmerligen.
»Hjelp!» skrek hon, »jag qväfs, jag bryter af mig
benen, jag slår ihjäl mig* hjelp!»
Då likväl ingen kom sig för att hjelpa henne, så
skyndade jag, som tyckte det var synd om det oskyldiga
föremålet för det råa gycklet, fram till fonden af parterren
för att göra hvad jag kunde. Men då inträffade återigen
något på sjelfva scenen, som jag icke heller glömmer så
länge jag lefver.
Sjömannen, hvilken snart repat sig efter sitt fall, hade
redan linkat ut från scenen. Men de effekter, som före
honom nedfallit, eller materialen för blixten, det ena en
påse full med nickt och det andra en stake med ett
brinnande ljus, hade fallit hvarandra så nära, att ljuset antändt
påsen, hvilket hade till närmaste följd, att teaterdirektören,
hvars uppmärksamhet ingenting undgick, genast skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
