Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagsländan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men om meningen är, att rimmet inte skall höras,
hvarför skrifver man då för teatern på rimmad vers?»
frågade jag helt enfaldeligen.
»Det tillhör skådespelaren att utjemna alla
onaturligheter, vare sig på vers eller prosa,» förklarade Berggren;
»ge mig boken och hör på mig.»
Berggren uppläste monologen med sin onekligen klara
och öfvade stämma. Men hans bemödande att bortblanda
eller dölja rimmet gjorde föredraget mera tvunget än om
han tydligt uttalat det, och jag har sett vida större
skådespelare än han törna pä samma klippa. En sak måste vara
hvad den är, tänker jag, och att göra den annorlunda blir
alltid ett fel; och ändå har jag hört detta fel uppgifvas
som ett af de mål skådespelaren bör söka upphinna.
«Men klockan är slagen nio,» yttrade Berggren,
läggande från sig boken; »jag har repetition på några scener
ur Hamlet. Jag har en ny Ophelia att bjuda på, en
fader-och moderlös flicka, knappast sjutton år och som aldrig
satt sin fot på någon scen, men ändå öfverträftar allt hvad
jag sett i den vägen.»
»Ack, det är visst samma unga vackra flicka, som jag
mötte i trappan, när jag gick upp till hofsektern . . . Det
är då hon som skall debutera som Ophelia?»
»Ja.»
Jag följde min direktör till teatern, der jag fann hela
truppen samlad, och blef af direktören presenterad för den.
Måhända skulle man egnat mig samma uppmärksamhet som
man egnat och egnar hvarje nykommen, men allas ögon
tycktes fördjupade i en enda varelse, och jag återsåg henne
som jag nyss mött i trappan.
Man repeterade endast de scener, i hvilka Ophelia
uppträder. Hamlet och Ophelia tillhöra visserligen det fåtal,
som aldrig kunna helt och hållet bortfuskas, icke ens af
underhaltiga sujetter, ty de hafva, dessa roller, alla guldets
egenskaper. Man må rista deruti så mycket man behagar
eller gifva det hvilka vidunderliga former som helst, det
förlorar likväl aldrig sitt värde. Men att gifva det en form
som fullt motsvarar detta värde, dertill fordras mycket, ja,
mer än hvad till och med den utmärktaste konstnär alltid
kan komma ut med.
Det var en underbar uppenbarelse, denna unga flicka.
Man har ansett snillet bestå af tvänne delar: enfaldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
