- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
142

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Kristians tron och Gustaf Vasas peruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kung Kristians tron och Gustaf Vasas peruk.





De första dagarne efter min debut vågade jag
knappast visa mig på stadens gator. Vid min ålder gör
man sig många onödiga föreställningar och bekymmer. Jag
förestälde mig, att hela verlden uteslutande sysselsatte sig
med den olyckliga sadelaffären, ehuru det lyckats mina
vänner att förekomma dess omtalande i stadens tidning.
Man klagar öfver men niskors likgiltighet, men ibland är
det rätt bra att den finnes. Visserligen minnes man lättare
ens fel än ens förtjenster, men glömskans flod har äfven
rum för de förra, och för öfrigt är det sådant öfverflöd på
dem, att innan det ena hinner bli gammalt är det redan
undanträngdt af ett nytt.

Sålunda inträffade några dagar efter min olycksaliga
debut vid vår teater ett par händelser, som trängde mina
»sadlar» i bakgrunden. Vi gåfvo en afton operan Gustaf
Vasa. En stor opera med våra resurser! Allt får gå för
sig vid landsortsteatern, och den tiden var man mindre
nogräknad än nu. Vi hade hvarken sångare eller
sångerskor, men hvad man ej kunde sjunga det deklamerades,
hvilket, efter vår direktörs förmenande, var vida
naturligare än recitativ och arier, »ty,» såsom han ofta yttrade,
»hvem brukar väl i sammanlefnaden sjunga recitativ och
arier!» Detta var att bryta stafven öfver operan, och
måhända hade han icke så alldeles orätt. Tonernas konst,
som endast borde anlitas när känslorna äro så stegrade, att
talspråket synes otillräckligt för deras återgifvande,
ned-drages lätt, när den användes för alldagliga ord eller uttryck.
För öfrigt torde det icke finnas många, som kunna stå ut
med att höra eller fullkomligt njuta af ett flere akters

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:57:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free