Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min kortaste dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag borta, fick jag förebråelse när jag kom; med ett ord,
jag stod i den bästa harmoni både med mor och dotter.
I ät var likväl den förra af olika tanke med mig. Hon
trodde och lät mig öppet förstå, att jag såsom skådespelare
icke hade någon lysande bana att motse och rådde mig
derför att i tid välja en annan.
»Ty,» sade hon en gång, »lika lyckligt som det är att
vara en stor aktör, lika olyckligt är det att vara en liten,
för att ej säga dålig.»
Jag ansåg mig böra försvara de små, för att ej säga
de dåliga, ty uttrycket generade mig något, och jag svarade
derför:
»Men en teater skulle aldrig bära sig med bara stora
talanger. Med talangen växa anspråken. Funnes ingen vid
teatern som nöjde sig med sex riksdaler i veckan, så skulle
ingen teaterdirektör ha råd att ge någon tio eller femton.
Och för öfrigt är det icke endast hjeltepartier som förekomma
i en pjes, det är äfven en hel hop andra små, men vigtiga
roller, hvilka äfven måste fyllas, men som ingen stor talang
skulle beqväma sig till att spela. Det stora är visst bra, men
det lilla är långt ifrån att förakta. Intet verk går med bara
det stora vattenhjulet; man krigar icke med bara kanoner
och mörsare; man har inte bara kalkoner på sitt bord, och
Gud, som gifvit oss melonen, har gifvit oss korinterna med.»
»Men om korinterna äro dåliga?» invände frun.
»Så finns det alltid någon som de gå i,» svarade jag
ogeneradt.
»Men det- är dålig smak,» anmärkte värdinnan, »och
är det inte sorgligt att egna hela sitt lif åt den dåliga
smaken? Det är icke det lilla, utan det ofullständiga eller
bristfälliga man klandrar, vare sig i stort eller smått.»
Mot detta förnuftsskäl strandade mina sofismer, som,
uppriktigt sagdt, icke heller voro så allvarsamt menade. Från
den dagen och sedan jag för min beskyddarinna redogjort
för mitt förflutna lif, rörde alla våra samtal min framtid,
och denna låg henne vida mer på hjertat än jag någonsin
kunnat ana; derpå fick jag en dag det tydligaste bevis.
Jag var den enda gästen då och satt emellan mor och
dotter, lyssnande med hämmad andedrägt till det förslag
den förra meddelade mig. Förslaget var, att jag genast skulle
lemna teatern och såsom förvaltare mottaga ett litet jernbruk
med tvänne spikhamrar, dem hon, utom andra egendomar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
