Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den heliga Cecilia»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovilkorligen ville tala med mig angående poströfveriet. Sedan
jag stängt dörren och hört rigeln inifrån skjutas till, följde
jag gästgifvaren upp till länsmannen, hvilken mottog mig
särdeles artigt, berömde mig för mitt mod och min rådighet
samt förespeglade mig en stor belöning från kungl.
postverket. Efter några minuters samtal, hvarunder jag gaf
honom de upplysningar han äskade, bad han mig vara sig
följaktig öfver gården till den lokal der fångarne skulle
förhöras, hvartill jag också samtyckte.
Utkomna, sågo vi en kalesch med kusk och
herrskaps-hästar svänga in på gården och strax derefter en
medelålders herre stiga ur kaleschen.
»Ah, herr assessorn!» utropade länsmannen och hastade
mot den nykomne, med hvilken han började ett samtal,
som, efter hvad jag kunde uppsnappa, jemväl rörde
äfven-tyret på landsvägen. Efter en stund gaf han mig ett tecken
att närma mig.
»Jag får här för herr assessorn och riddaren presentera
den unge käcke mannen, som vi ha att tacka först för det
att posten räddades i går afton och sedan för det att vi ha
skurkarne inom lås och bom... Det är herr Ekström,
skådespelare vid Berggrens teater.»
»Ekström!» upprepade assessorn, mönstrande mig från
topp till tå med en högst besynnerlig blick; »Ekström,
skådespelare vid Berggrens trupp!»
»Ja, herr assessor,» sade länsmannen.
»Jag har så nyligen gått in vid teatern, att mitt namn
inte gerna kan vara bekant,» tilläde jag.
»Har herrn tillbragt natten på gästgifvaregården?»
frågade mig assessorn med en för mig oförklarlig häftighet.
»Ja, det var för svårt väder att fortsätta resan,»
svarade jag.
»Det var ett mycket svårt väder,» medgaf assessorn,
utan att upphöra att skarpt fixera mig; »men,» tilläde han,
»då vet väl herrn ... då har väl herrn ...»
Han tystnade tvärt, liksom hade han närmare besinnat
sig, och han vände sig i stället till länsmannen.
»Jaså, poströfrarne äro redan gripna,» yttrade han.
»Och i godt förvar,» försäkrade kronans tjenare, »och
jag tänker just nu börja ransakningen med kanaljerna.
Kanske det roar herr assessorn att vara närvarande?»
»Hvarför icke, om det bara inte drar för långt ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
