Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bal i Kristinehamn för trettio år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han gjorde sin kur för den sköna Europa. Tystnad!
Försigtighet!
Din evigt trogne
Viktor.»
Jag förseglade denna biljett, hvars innehåll då föreföll
mig så lyckadt, och skickade den till det hus, hvaruti
assessor H** tagit in och som tillhörde en äldre ogift syster
till samme assessor. Derefter upptog och skrufvade jag
ihop min gamla klarinett, hvilken, efter hvad läsaren torde
erinra sig, jag alltid brukade föra med mig ända sedan
barndomen. På den tiden var man inte så nogräknad som
nu, vare sig i Stockholm eller landsorten, och jag är
fullkomligt säker på att man den tiden hade lika roligt. De
ökade anspråken hafva den olägenheten med sig, att de
ofta försvåra möjligheten af äfven de oskyldigaste nöjen.
Baldags tog jag min klarinett och följde med min nye
bror rådmannen till lokalen för balen. Balsalongen, hvilken
var på nedre botten i ett temligen oansenligt trähus, föreföll
mig något originel. Den hade ursprungligen varit tvänne
rum, dem man förenat till ett genom mellanväggens
borttagande. Men för att icke beröfva taket dess erforderliga
stöd, hade man låtit något af mellanväggen stå qvar vid
begge sidorna samt äfven bibehållit den tvärbjelke vid
golfvet, på hvilken mellanväggen hade hvilat. Salongen
blef följaktligen genom denna tvärbjelke delad i tvänne
särskilda hälfter, hvilket borde bli hinderligt för de dansande.
Emellertid samlade sig gäster af begge könen, kraftfulla,
trefliga män och vackra, kraftfulla qvinnor, hvarpå
Vermland kanske är rikare än de flesta andra landskap. Broder
rådmannen gaf tecken till balens öppnande, och jag intog
min plats i ett hörn af salongen, uppspelande en angläs,
hvilken, liksom promenadpolonäsen nu, förr vanligtvis
började balen. Men under det jag spelade, hade jag ögonen
omkring mig, utan att kunna upptäcka Cecilia. Deremot
märkte jag ett par andra ögon, som oupphörligt fäste sig
vid min person. Dessa ögon i all ära, men de tillhörde
en äldre, något kort och tjock dam, hvilken jag skulle ha
tagit för en äldre fru, om hon icke haft »bart hår» och
stora nackaröda bandrosor deruti. Hon skuttade förfärligt
i angläsen, men hennes ögon lemnade sällan mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
