- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
168

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bal i Kristinehamn för trettio år sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Genast på angläsen följde en vals. Min klarinett
framstötte de gällaste nästoner, men de dansande syntes lifvade.
Maken till vals såg jag väl aldrig i mina dar. Den der
afbalkningen, som jag trodde skulle bli ett hinder för de
valsande, betydde icke det ringaste. När kavaljeren och
hans dam kommo till bjelken, hvilken låg tvärs öfver golfvet,
minst en half aln hög, gjorde de midt under farten och
utan att hejda sig ett skutt öfver densamma, och så det
ena paret efter det andra. De glada paren hoppade öfver
bjelken, liksom vågorna öfver ett klippref. Äfven hon, den
korta och tjocka damen, hon med ögonen och de nackaröda
bandrosorna, fick tillfälle att visa samma vighet. Förd af
en reslig, kraftfull bruksbokhållare — och der behöfdes
kraft om någonsin — skuttade äfven hon öfver bjelken,
hvarefter hon för hvarje gång riktade sina blickar mot mig,
liksom ville hon säga: såg du min fermeté? Jag måste mot
min vilja beundra hennes, liksom allas; jag såg att jag var
i bråddjupens land.

Efter valsens slut mottog jag från alla håll
komplimanger. Herrar och damer omgåfvo mig, tackande mig
såsom upphofvet till nöjet. I ett tag fick jag minst tio
bröder vid punschbordet. Till denna hyllning bidrog utan
tvifvel ryktet om min seger öfver poströfrarne, hvilket
redan spridt sig vida omkring. Jag besvarade så godt jag
kunde alla dessa artigheter, men jag var tankspridd och
nedslagen, ty jag sökte oupphörligen Cecilia och fann henne
ej. Jag ämnade just fråga min bror rådmannen efter assessor
H**, då jag i detsamma såg denne inträda med vasabandet
i knapphålet, men utan dam. Man mottog honom som en
notabilitet. Assessorn helsade hjertligt på alla, och när han
fick sigte på mig, syntes han visserligen i början något
öfverraskad, men snart bemötte han äfven mig med samma
vänlighet. Utan att öfvertänka det mer eller mindre grannlaga
i saken, bad jag få tala med honom något afsides,
hvilket han tillät.

»Herr assessorn har skickat mig femtio riksdaler,» sade
jag; »jag kan inte mottaga dem, utan ber vördsammast att
få skicka dem tillbaka.»

»Gör det,» svarade han; »men då skickar jag hundra
i stället.»

»Äfven dem skickar jag tillbaka.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:57:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free