Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvålhandlarens bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elegantaste herrar och damer, men såsom vanligt mest af
de senare. Just som jag trädde in, uppspeltes af orkestern
en dundrande kadrilj. En fin herre med mustascher, men
hvilken var mig lika obekant som de öfriga, skyndade mot mig.
»Förlåt, har min herre vis-å-vis?» frågade han ifrigt.
»Nej, jag kom just nu,» svarade jag.
»Godt! Jag söker en vis-å-vis. Har herrn dam?»
»Nej, jag känner tyvärr ingen.»
»Då skall jag presentera herrn. Hvem har jag den
äran att. . .»
»Mitt namn är Ekström, artist,» svarade jag, som
tyckte att artist lät bättre än aktör.
»Vid kungl. Svea eller Göta?»
»Kungl. Svea eller Göta?» upprepade jag storögd; »jag
är artist.»
»Förlåt! Jag tyckte herrn sa’ artillerist. Var god och
följ mig!»
Jag tyckte väl, att jag först borde helsa på värden och
värdinnan, men då jag hvarken såg den ene eller den andra
— den senare hade jag dessutom aldrig sett — så följde
jag min nye bekante, hvilken genom trängseln banade väg
för mig till en ung dam i skär sidenbarége med
blonder-spetsar samt en dyrbar törnroskrans på sitt mörka,
mästerligt upplagda hår.
»Tillåt mig för fröken Piper presentera herr artisten
Ekström,» yttrade min nye bekante.
»Det var hin till tvålhandlare!» tänkte jag ånyo och
framstammade ödmjukt en uppbjudning till kadriljen. Den
stolta fröken mätte mig en stund med sina stora ögon, men
räckte mig slutligen handen med en nådig min. Kanske
tänkte hon: bättre något än intet, ty det var, såsom nyss
nämndes, öfverflöd äfven på sittande damer. Innan jag
visste ordet af, var jag således midt i kadriljen, hvilken då
ännu gälde något både i den stora och lilla verlden.
Jag hade ännu icke kommit från min förvåning öfver
att finna mig i en societet, hvilken tycktes tillhöra den s. k.
gräddan af samhället. De flesta af de äldre herrarne buro
ordnar, och öfverallt hörde jag titlarne: grefve, baron, hennes
nåd, fröken, högst sällan mamsell. Jemförd med såpan är
visserligen tvålen aristokrat; men icke kan man säga
detsamma om tvålhandlaren. Kunde det möjligtvis vara sina
förnämare kunder han såg hos sig på bal? Hvarför icke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
