- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
213

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett spektakel utom ridån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uti och med mycken ömhet tryckte. Hon trodde att det
var hennes älskares.

»Hvad du dröjde, min lilla snälla Fritz?» fortfor hon.

»Det är inte lilla Fritz,» upplyste jag.

»Himmel, hvem är det då?» utbrast hon.

»Lilla Viktor,» svarade jag; »Viktor Ekström.»

»Ni? Ni!» utbrast hon harmset; »ni har då vågat...»

»Hvad skulle jag göra?» afbröt jag; »elden kom ju lös.»

»Och mitt sällskap, den stackars majorskan!»
utropade hon.

»Räddades förmodligen af någon annan,» tröstade jag.

»Hur förfärligt!» suckade generalskan. »Hela teatern
brann då ned?»

»Jag förmodar det. . . Obegripligt att jag inte hör
klämtslag.»

Vi sutto en stund tysta och lyssnande, men ingenting
ovanligt hördes.

»Men om det inte var något!» utbrast slutligen med
mycken häftighet min dam; »om det endast var blindt
alarm.»

»Det vore lyckligt det,» sade jag.

»Men då har ni ja blottställt mig på det
förskräckligaste!» väsnades generalskan.

»Men, min nådigaste, var det väl mitt fel att. . .»

»Hvems, om icke ert?»

»Var det någons, så var det den välsignade tuppens.»

»Hvilken tupp?»

»Han som debuterade i afton.»

»Tränga in så der i mitt ekipage!» mumlade den
onådiga.

»Jag hade inte mitt eget till hands den här gången,»
hviskade jag.

» Oförskämde!»

Nu höll racken, och dess dörr öppnades af kusken. Jag
hoppade ut och ville hjelpa min dam ur. Men hon stötte
undan mig, hastade uppför en porttrappa och försvann.

»Det finns ingen poesi i verkligheten,» sade jag till mig
sjelf; »på scenen eller i romanen hade jag varit en hjelte.»

Så tyckte jag då åtminstone. Men möjligt är, att för
en verklig räddning fordras en verklig fara, liksom det för
en verklig eldsvåda fordras eld och brand.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free