Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Carl Johans favorit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjusning, hon grät af glädje, satte genast den nya pannan
på elden och kokade kaffe med brändt hvete uti, hälften
Brasilien och hälften Sverige efter vanligheten. Jag har
sedan den tiden druckit både Java och Mokka, men aldrig
smakade det så bra som då, fast det mången gång gick
utan socker och grädda. Glädjen och förnöjsamheten äro
ypperliga surrogat, men göra hvarken sockerpatronerna eller
kogubbarne rika.»
Men det var svårt på längden att lefva af tre
riksdaler i månaden, man må vara aldrig så liten och lättfödd
och dricka kaffe med bara Sverige uti. Vid fjorton års
ålder ledsnade Edvard vid denna diet och mottog tillbudet
att bli kökselev vid det kungl. köket med femton riksdaler
i månaden. Det duger det, helst när det hör till tjensten
att smaka på allt. Det kostade på att lemna teatern och
de drömda triumferna. Men hvad var att göra! Mindre
ära, men mera soppa. Det tål nog att tänka på.
Men nu hände det, att Carl Johan reste till Norge.
Med kungen följde köket och med köket Edvard. I
Kristiania hade köket ganska mycket att göra, ty storthinget
var vid god aptit, och Carl Johan förstod att lefva. På
fristunderna levererade Edvard och hans kamrater, de öfriga
kockseleverna, de norska pojkarne små bataljer, förmodligen
för att stärka föreningsbandet. Den norska frågan spökade,
som man finner, redan då. Sedan de begge statsmakterna
i Norge någon tid ätit på hvarandras bekostnad, blefvo de
slutligen mätta — äfven på hvarandra, och kungen for
tillbaka till Sverige igen, och köket och Edvard följde
naturligtvis med. På hemvägen hedrade man Norrköping, Carl Johans
älsklingsstad, med ett besök och dröjde der öfver en natt.
Men den natten hade Edvard ensam vakten i det
kungliga köket, ty hela den öfriga kökspersonalen var bortbjuden
på dansnöje. Då rusar vid midnattstiden med andan i
halsen en lakej in uti köket. Kungen vill ha en omelette au
jambon, och det på ögonblicket. Omelette au jambon var
Carl Johans favoriträtt. Också medföljde på alla resor en
stor utvald rökt skinka, insvept i en servet och liggande
på ett silfverfat. Den kallades kungens skinka och fick
endast uppskäras för honom. Den for dock icke särdeles
väl på resorna, fast den gungade på fjedrar; den blef med
tiden ganska torr och hård, icke sällan grön af mögel, men
respekterades icke dess mindre som ett kungligt prerogativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
