Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marmorbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Arma flicka, hon har fått en annan körsven nu!»
yttrade Emilie.
»Hvem är då han?»
»Djefvulen!» mumlade Emilie knappast hörbart; »annars
kallas han,» tilläde hon något högre, »grefve G** och är
kommendörkapten.»
»Ni känner då denne man?» frågade jag, allt nyfiknare.
»Arma, arma flicka!» svarade Emilie. Men sedan under
hemvägen iakttog hon oafbruten tystnad. Jag superade hos
henne. Det var bara hon, jag och bror Jean vid bordet.
Hon talade om teatern och gaf sin bror åtskilliga
förmaningar och råd för framtiden. Dock märkte jag, att
hennes tankar sväfvade åt annat håll, och att de icke voro
glada, röjde molnen på hennes panna. Men aldrig fick jag
veta, i hvad förhållande hon stått till brudgummen vid
Stora Trädgårdsgatan.
Dagen derpå vid middagstiden kuskade jag och bror
Jean ut genom Norrtull på resa till Sala, der Berggrens
teater då uppehöll sig och der bror Jean skulle debutera.
Det vräkte ner snö, men vi hade en beqväm kursläde, tack
vare syster Emilies omsorger och frikostighet. Jag körde,
och bror Jean, hvilken intagit tre frukostar innan vi lemnade
Stockholm, slumrade godt vid min sida. Sent omsider och
utan äfventyr anlände vi till Rotebro, det första hållet från
Stockholm. Just som vi körde in på gården, såg jag en
stor täckt rack lemna den. När jag i hållstugan skref in
mitt namn i dagboken, föllo mina ögon på det namn som
stod der näst före mitt. Det var »grefve G** med
gref-vinna», och de skulle till Upsala. Min tanke ilade’dervid
till marmorbruden och hennes brudgum aftonen förut. Kunde
det vara de?
Vi lemnade Rotebro. Bror Jean vaknade i detsamma
och visade sig något vresig, när han fick höra att vi
passerat Rotebro, utan att han blifvit väckt för att få frukost,
en måltid som han ansåg lämplig efter hvarje slummer,
utan afseende på tiden. Men sedan han tröstat sig med
några klunkar ur en tennflaska, den han hade i resväskan,
insomnade han ånyo som ett godt barn.
Efter en halftimmes färd och när jag först fick sigte
på det s. k. Löwenströmska lasarettet, hvilket reser sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
