Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General Hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ökade min oro. Jag hade flere än ett skäl för
att tidigt komma från Upsala. Som läsaren känner, hade
mitt sällskap ökats med en person, den olyckliga grefvinnan
G**, hvars räddande försyn jag gjort till min uppgift att
vara. Jag hade beslutit föra henne från Upsala, men hvart?
Det visste jag ej. Dock tror jag icke min mening var att
engagera henne vid Berggrens teater. Jag hade endast
tänkt på att, sedan jag i en vanlig bondsläde packat ner
bror Jean, den stackars damen kunde inlogeras i kursläden
bredvid mig. Resten hade jag öfverlemnat åt en mäktigare
försyn.
Hittills hade allt gått väl, tyckte jag. Den i min tanke
särdeles lyckliga uppgiften om den unga debutanten från
Gefle, bror Jeans medvetslösa tillstånd, hvilket den gången
kom mig väl till pass, allt hade gått mig förträffligt i hand,
och första akten var utspelad. Men det började trassla in
sig redan vid begynnelsen af den andra. Klockan gick på
sju, och inga hästar syntes. Jag började misstänka, att
gästgifvarens och hållkarlens försumlighet vid detta tillfälle
hade en annan grund än vanlig likgiltighet eller
sömn-aktighet. Min misstanke var alltför väl grundad.
Slutligen några minuter efter sju visade sig både
hållkarl, skjutsbonde och de tre hästar jag beställt. Efter stort
besvär lyckades jag få bror Jean klädd och nerburen i släden,
der han snart ånyo inslumrade. Derefter knackade jag på
grefvinnans dörr och underrättade henne om att allt var i
ordning. Klädd och efter att ha väntat i tvänne timmar,
kom hon ut. Jag slöt väderhufvan omsorgsfullt kring
hennes ansigte, bjöd henne armen och förde henne utför
trapporna ned på gården.
Men vi hade icke tagit många steg, då jag kände min
arm krampaktigt tryckas af min dams hand och hörde
hennes läppar konvulsiviskt framhviska:
»Jag är förlorad 1 Spring, spring till general Hård och ...»
Mer hann hon icke yttra, ty i detsamma närmade sig
tvänne personer, i hvilka jag vid den späda daggryningen
igenkände grefve G** och en som tycktes vara hans betjent.
»Min gunstig herre 1» yttrade grefven till mig halfhögt,
men med en stämma som darrade af vrede; »ni lägger er
i saker som icke angå er, och det kan en dag stå er dyrt,
jag hittar er nogl»
Bilder ur verkligheten. III. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
