Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General Hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så rycktes för andra gången den unga arma qvinnan
från mig. Jag insåg, att det inte tjente det ringaste till
att protestera mot en laggift mans rättigheter, ehuru det
kokade inom mig.
Huru det lyckats honom att spionera ut oss, kan jag
omöjligen begripa, och ännu mindre hvarför han, när han
kände sin hustrus tillflyktsort, icke genast uppsökt denna, i
stället för att i sista ögonblicket så der öppet blottställa sig
och henne.
Jag kastade en harmsen blick först på hållkarlen och
sedan på uppasserskan, hvilken följt oss ner på gården och
betraktade mig med spefulla blickar. Det var synbarligen
hon som förrådt oss och förstört vår plan. Jag hoppade
in i släden och lemnade gästgifvaregården.
Jag tänkte nu på de sista ord grefvinnan yttrat till
mig. Hon hade’ nämnt en general Hård, om hvilken jag
förr icke hört talas. Påräknade hon ett skydd i denne
person? Men om hon det gjort, hvarför hade hon icke förr
vändt sig till honom? Det ena föreföll mig lika
oförklarligt som det andra, hur än min hjerna bråkade dermed.
I hvad fall som helst måste jag emellertid göra hvad
jag kunde. Jag höll med åkdonen midtför Österbergs
källare. Jag steg ur min släde, gick till Jeans och flyttade
honom i kursläden.
»Rysliga kopparslagare i det lärda Upsala!» var allt
hvad han yttrade.
»Ryslig slulnad på sällskap!» mumlade jag vid tanken
på den unga vackra grefvinnan, hvilken egentligen bort
hafva bror Jeans plats.
Jag gick in på källaren och frågade kyparen, om det
fanns någon general Hård i Upsala och om han visste hvar
denne bodde. Det fanns verkligen en sådan person i staden,
och några minuter derefter höll jag utanför hans port.
Klockan var half åtta, och man sade mig, att generalen,
som ännu icke var uppstigen, ej tog emot före klockan
elfva.
»Jag måste tala med honom genast,» förklarade jag;
»det är högst angeläget.»
»Det står då för lifvet?» frågade betjenten.
»Ja, mer än för lifvet,» svarade jag.
Betjenten gick, men återkom efter en kort stund.
»Stig in!» yttrade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
