- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
248

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan tvänne eldar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fru generalska! Att dö som qvinna, det är ju att börja lefva
som engel... det var bara ålderdomsbetyget jag stötte mig på.
Ah, det är ju vid biskop Viranii graf vi stå, och det går, jag
minns det, en sådan sägen om honom. Han slutade dock vida
olyckligare: han begrofs skendöd, vaknade upp och hade kraft
att bryta sig ur kistan, men fanns verkligen död på golfvet
i grafkoret, död af hunger och köld. Det var en hugstor själ
denne kyrkans tjenare. Oförfärad uppträdde han mot maktens
innehafvare på sin tid. Det var annan opposition det än
nutidens hundgläfs mot månen och stjernorna.»

Jag förstod mycket väl hvad han menade med »nutidens
hundgläfs». Det skadar inte åt de fördömda tidningarna,
tänkte jag, ty jag hade just samma dag läst en ofördelaktig
recension öfver mitt spel i den lilla komedien
»Sann-ljugaren». Jag hade varit »stel som om jag sväljt en
eldgaffel», hette det i dagens nummer, med det lika förargliga
tillägget: »Stor skada, att icke något eldkol följde med, ty
det hade alltför väl kunnat behöfvas». Så hade det stått
om min person, och nog hade jag skäl att hjertligt instämma
med den store skalden. Emellertid ansåg jag
grannlagen-heten fordra, att jag icke vidare ökade den nådiga fruns
förlägenhet, hvarför jag lade några småmynt i kyrkvaktarens
hand och aflägsnade mig. Utkommen ur kyrkan, mötte
jagen ung skollärare, hvilken j;ig var närmare bekant med.

»Jag har sökt dig öfverallt,» sade han.

»Nåväl?»

»Du är bjuden till biskopens i afton,» underrättade han.

»Jag?»

»Javisst, bjuden på bal.»

»Måtte vara misstag, jag har gudnås icke den äran att
vara känd i biskopens hus.»

»Heter du inte Ekström?»

»Jo visst.»

»Och är du inte aktör vid Berggrens teater?»

»Jo, och det i trots af det nedriga Vexiöbladet.»

»Nåväl, jag har tillsägelse att bjuda aktör Ekström på
te och supé hos biskopens i afton.»

»Hvem har tillsagt dig derom?»

»Biskopinnan sjelf; jag var för en timme sedan i
biskopsgården.»

»Biskopinnan! Jag är som fallen från skyarne.»

»All god gåfva kommer ofvanifrån. Så mycket mer
välkommen blir du hos biskopens.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free