- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
253

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan tvänne eldar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte resa utan att först se er. Jag har hopp om bättre
dagar, och detta hopp är nog för min lycka. Gud, hvilka
sorgliga dagar har jag ej redan upplefvat!»

Hon förde mig derefter till den gamle generalen, hvilken
lika hjertligt bemötte mig. Det var som hade jag varit en
medlem af familjen. Jag förstod nu, hvem som fört mig
under biskopens tak. Nästan under hela aftonen samtalade
jag med den unga grefvinnan, som hela tiden visade mig
den största uppmärksamhet. Jag märkte dervid flerfaldiga
gånger, att generalskan von L** följde mig med sina blickar,
och jag tyckte mig i dem läsa förundran och oro. Jag
började kanske få något värde i hennes ögon, sedan hon
funnit att det fanns en annan, fullt ut lika vacker och
förnäm dam som hon, som värderade mig. Det går så till
här i verlden. Vid ett tillfälle då grefvinnan konverserade
med generalskan vinkade hon mig till sig.

»Ni dansar inte?» yttrade hon.

»Jag känner så få damer,» genmälde jag.

»Ni har ju mig,» sade hon och räckte mig sin hand
med en viss förtrolighet.

I det jag fattade denna fina hand, såg jag huru hennes
grannes kinder purprades. En stund efter det jag valsat
med grefvinnan mötte jag generalskan, som stannade, liksom
väntande att bli tilltalad af mig. Hon blef bedragen i sin
väntan. Hvem tänker på stjernorna, när man står i solen!
Aflägsnande mig, tyckte jag mig höra en suck. Jag var
nog obarmhertig att icke känna mig rörd deraf.

Så förflöt en af de ljufvaste bland mina aftnar. När
jag följande dagen träffade min direktör, hofsekter Berggren,
sade han med illa dold afundsjuka:

»Det är högst besynnerligt, att just ni skulle bli bjuden
till biskopens. Jag har dramatiserat hans »Axel» och sjelf
latfört hufvudrollen, utan att jag fått så mycket som tack en
gång. Men ni är en trollkarl ni, ni sväljer eldgafflar ni. . .
Hvad säger herrn om recensionen i gårdagens tidning?»

Jag sade ingenting. Men apropå eldgafflar, undrar
jag just hvad han skulle sagt, om han vetat, att jag
samma afton stått mellan tvänne eldar: en grefvinna och
en generalska!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free