Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några gröna strån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådespel och tragedier och söker efter kungar, så republikan
han än är. Och då du vanligtvis haft framgång i den
genren, så bör du lätt kunna få plats hos honom.
Visserligen måste du, till att börja med, nöja dig med tio
riksdaler i veckan, hvilket är bra litet för en kung. Men
genren är icke svår, allra minst för dig. Du håller dina goda
tre alnar och två tum. Det är inte många kungar som äro
så stora. Och du behöfver icke stoppade kalsonger, som
så många andra majestäter behöfva. Du behöfver bara
skrufva opp dig litet och sätta näsan i vädret. Som kung
har du många fördelar. Du har den stora glädjen att se
hur hela hofvet på scenen niger och bugar sig för dig,
äfven din värsta fiende. Det är blott spel, säger man, men
är det väl annat än spel vid de verkliga hofven ? Störtas
du från tronen, så gäller det blott att icke falla som en
drummel och slå nacken i lampglasen. Och mördas du, så
ligger du helt sonika och smågrinar åt dem som bära ut liket.
Du finner deraf, att de förträffligaste utsigter vänta dig...»
Med all aktning för dessa förträffliga utsigter, hade jag
ändock stannat qvar hos den beskedlige Djurström, hvilken
alltid visat mig mycken vänskap och välvilja, om icke en
oemotståndlig längtan dragit mig till Stockholm, der jag var
född, men der jag icke varit på länge. Följaktligen tog
jag afsked af Djurströms teater och af mina kamrater der,
hvilka alla höllo af mig, mest kanske derför att jag aldrig
gått dem i vägen eller väckt deras afund, och begaf mig
på väg till Stockholm.
Det var vid åttatiden på aftonen jag höll med
skjutskärran utanför ett hus vid Norra Smedjegatan, der jag
sedan gammalt visste att anspråkslösare resande togo in.
Jag fick mig rum anvisadt i öfversta våningen och var snart
installerad med mitt pick och pack. Derefter begaf jag mig
ut i staden och tog vägen åt Ladugårdslandet. Ingen af de
många jag mötte var mig bekant, och det bekymrade mig
föga. Har jag ingen vän ofvan jord, så har jag åtminstone
en inunder, tänkte jag och vek af in på Hedvig Eleonora
församlings kyrkogård. Jag gick till södra sidan och sökte
något längs efter muren vid skenet af mitt barndomsminne.
Jag sökte min moders graf och trodde mig ha funnit den.
Men der jag trodde den vara, der stod ett kors med ett för
mig främmande namn. Jag erinrade mig då först, att fattiga
lik endast fem år fingo orubbade hvila i sina grafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
