Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några gröna strån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna se mig utom scenen. Jag grät bittra tårar och
förbannade en konst, som gjorde mig så olycklig. Då blef jag
ond, förargad, och jag tog med storm hvad som icke gaf
sig frivilligt.»
»Det var allt kärlek ändå,» invände jag ånyo; »men
ni blef ond derför att er kärlek icke genast besvarades.
Utan den hade ni aldrig stormat. Nog kan man älska det
man förbannar, älska äfven det som gjort en olycklig. Jag
har till och med hört, att ingen kärlek skall vara starkare,
förfärligare än den.»
Detta sade jag, utan att ana att dessa ord mer träffade
qvinnan än konstnären, ty jag kände ännu icke den senare
delen af Emilie Högqvists historia. Jag såg henne skifta
färg, vända ansigtet åt sidan och stirra på vattnet.
»Min Gud, mår ni illa?» frågade jag, hvilande på
årorna och betraktande henne med ängslan.
»Jag är en dålig aktris,, som ni ser. . . Jag fuskar icke
sällan i mimiken, och det är ett stort fel.. . Hör på, brukar
ni spegla er i vattnet?»
»Det är möjligt att det händt någon gång. Det är en
trymå för billigt pris.»
»Har ni då märkt, att hvarje ring eller krusning på
vattenytan lägger ett djupt veck på ansigtet af er bild?
När jag nu i vattnet betraktar min bild, tycker jag mig
vara sjutti år. Hu, det måtte vara rysligt att åldras 1
Himlen bevare mig derifrån!»
Himlen hörde hennes bön. Blott ett par år derefter
bäddades hennes graf i Turin.
»Det blåser kallt, låt oss ro hem!» yttrade hon efter
en stunds tystnad.
Jag svängde om båten och rodde mot land.
»Hur länge blir ni i Stockholm?» frågade hon med sin
vanliga milda stämma.
»Jag stannar qvar, jag söker plats vid Lindebergs teater
jag också.»
I detsamma tornade båten mot bryggan, och jag hjelpte
min dam i land.
»Tack nu och god natt!» afskedade mig Emilie; »ni
får ingen supé hos mig i qväll, allt mitt folk är på
Djurgårdsspektaklet, men i morgon intar ni bestämdt er middag
hos mig härute. Ni träffar, utom andra gamla bekanta, bror
Jean, som, i parentes sagdt, bor hemma hos mig i Palinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
