- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
273

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jean Högqvist.





Det var en februaridag jag ånyo anlände till
hufvudstaden, dock ej mer efter resor i landsorten. Jag
hade, mig och publiken till mycken fromma, lemnat teatern.
Det löfte min beskyddarinna gifvit mig hade hon hållit.
Redan i sex månader hade jag innehaft en befattning, som
gaf mig måttlig utkomst, men ett beqvämt arbete, för att
icke tala om ett visst anseende. Jag hade nämligen
hof-kamrers namn, heder och värdighet, och mina f. d.
kamrater ansågo mig ha gjort en oerhörd lycka. Men så hade
jag också »haft något mera än biskopen till morbror», för
att tala med mina afundsmän, ty nu ändtligen hade äfven
jag fått sådana. »Att väcka deltagande det är mycket,
men att väcka afund det är mer», yttrar på något ställe
en känd författare och säkerligen icke utan goda skäl, ty
den senare kan åtminstone aldrig vara en följd af
motgången eller olyckan. Man prisar martyrkronan; men hur
många vilja bära den? Man har ej ord nog svarta för att
skildra afundens pilar; men hur många vilja ej gerna vara
skottafla för dém? Att vara afundsvärd, det är att vara
lycklig. I början tyckte jag väl sjelf, att min befordran
var alldeles för mycket för en så obetydlig person som min,
men man vänjer sig lättare vid för mycket än vid för litet.

Mitt första besök efter ankomsten till Stockholm gälde
naturligtvis min välgörarinna i Palinska huset. Hon var
sjuk, plågad af det lidande som snart skulle ända detta
korta, men lysande lif. Hennes ansigte var afmagradt
sedan jag sist såg henne och skuggan djupare kring
hennes ögon, men glansen i dem, den oförgätliga himmelsblå
glansen, tycktes ingenting kunna släcka, och hon räckte
mig sin hand.

Bilder ur verkligheten. III. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:57:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free