Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det stod icke alltid till att bevaka honom. Han
mankerade det ena spektaklet efter det andra och måste
slutligen afskedas. Länge strök han kring gatorna, utan att
någon visste hvar han hade sitt hem. Slutligen skickade,
på fleres tillrådan, hans bedröfvade syster honom till
Nordamerika, der han fördes långt in i landet. Eländig både
till kropp och själ, lemnade han Sverige. Men halftannat
år derefter mötte jag honom, till min obeskrifliga
öfver-raskning, på Regeringsgatan i Stockholm. Han var sig lik.
»Jag är berest,» sade han, »jag har till fots
genomvandrat ofantliga sträckor och gifvit gästroller, förstås på
svenska, i öfver hundra amerikanska städer; jag har i
Amerika infört den svenska dramatiken. En gång höll jag på
att bli skalperad af rödskinnen, men jag räddade mig genom
Frans Moors monolog i sista akten: jag vände ut och in
på ögonen, så att hela packet tog till flykten. Hvilken
triumf för konsten 1 . . . Såsom lätt matros halade jag mig
öfver till Sverige igen.»
»Nå, hvad tänker du nu taga dig till, stackars Jean?»
frågade jag..
»Jag vill skaffa mig respengar. Jag tänker uppträda
som indiansk höfding, kopparfärgad och talande Amerikas
urspråk. Det bör lyckas, tycker jag.»
»Utan tvifvel. Men du talar om att resa. Hvart
reser du då?»
»Till Italien, till Turin, till syster Emilies graf!»
svarade han med vek stämma och aflägsnade sig med böjdt
hufvud.
Han reste, men kom ej längre än till Vestervik, der
han dog. Han fick ej förverkliga sin bästa, sin renaste
tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
